Sommartorka, Sahlin, Juholt, Ljunggren, Suhonen och Akinder

30 juli, 2014

Ser i både det stora och lilla bladet att en TV-morgonsoffa som undertecknad tillsammans med Mona Sahlin deltog i, så sent som i april 2013, tilldrar sig medial uppmärksamhet.

Är det detta som är innebörden i begreppet ”sommartorka”?

För att kunna begripa vad det handlar om kanske det är nödvändigt att titta på inslaget, det som diskuteras kommer mot slutet.

Den som ser HELA inslaget kan således notera att det är en lättsam ton i samtalet, att det sägs många träffsäkra saker och att det görs med ett lite ironiskt tonläge. Både jag och Mona skämtar om vilka som hälsar och inte hälsar, och Mona tillägger att hon kollar vilka som hälsar som hon INTE vill ska hälsa. Inte speciellt bittert, men förstås en antydan om att hon nog minns vilka som var med och drog undan mattan för henne, men som sen inte låtsas som om det hänt.

Den som lyssnar på hela inslaget hör också hur diskussionen kommer in på att folk i partiet dels hade synpunkter på att Mona Sahlin ansågs prata för MYCKET, dels gnäller över att Stefan Löfven pratar för LITE.

Och det är då jag tillägger att folk även hade synpunkter på ”han som var emellan”. Mona Sahlin säger då något om ”vad han nu hette”.

Udden är inte riktad mot Håkan Juholt, utan mot ett parti som gnäller på sin ledare, oavsett hur vederbörande agerar. Som tycks ha svårt att bestämma sig vilken slags hövding de vill ha. Vilket alltså gällde såväl Sahlin, Juholt och Löfven.

Det är inte dessa tre som jämförs i första hand, utan snarare partiets (”folks”) uppfattning om dem.

Det där ”vad han nu hette” var en släng mot partiet, inte Juholt.

Sarkasmen riktades mot dem som slänger ut sina partiledare med huvudet före – och tillsätter nya på lösa boliner. Och sen försöker förtränga sina misslyckanden. För att inte behöva ta i det som egentligen är problemet.

Ett bra exempel på terapiresistens.

Att sen Juholt verkar ha tagit åt sig beror nog på att han inte hörde eller lyssnade på sammanhanget. Vilket den som är traumatiserad av en händelse lätt låter bli att göra. Men någon härskarteknik, som han hävdar att det handlar om, var det inte frågan om, såvitt inte härskarteknik är allt vi säger och gör.

Andra inlägg som kommenterat detta – exempelvis Peter Akinder på Östra Småland som ylat med ulvarna och pratat om att det här handlar om hån och skadeglädje, eller Daniel Suhonen som ser ett exempel på ”mobbing” – är således ute och cyklar.

Ursprungsartikeln och en uppföljare med Sahlin finns här och här. Däremot är nog Tommy Waidelich något på spåret i sin kommentar. Det har  varit jobbigt för Håkan Juholt – trots hans stora valframgång under sin korta tid som partiledare.

Även på Aftonbladet råder sommartorka.

Således. De som kommenterar detta se hela inslaget och sedan förklara hur de i så fall tänker om de vill få detta till att vara härskarteknik, skadeglädje eller mobbing. Istället för att låta sig vägledas av förutfattade meningar och ideologiskt mörker.

För övrigt. I natt kom det 16 ml, innebär det att sommartorkan är över?