Reflektioner på nutidsståndpunkterna – 1

16 augusti, 2014
Tove Lifvendahl påstår (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/kommunister-och-tjanstefolk_3825660.svd)http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/kommunister-och-tjanstefolk_3825660.svd) idag i SvD att Ali Esbati hävdat att tjänster som golvslipare skiljer sig från städtjänster.
Spontant tänkte jag att det inte kan vara möjligt eftersom det verkar rätt konstigt, och Esbati är, i förhållande till svensk vänster, ungefär som Einstein till övriga fysiker, eller en bengalisk tiger jämfört med en svensk huskatt (för att apostrofera nån, vem det nu var).
Men så tänkte jag lite. Det kan det ligga något i detta. Trots allt.
Vissa tydliga skillnader finns. Hantverkare allmänt brukar inte städa efter sig, det gör städfirmorna.
Städfirmor har dessutom en tendens att komma i tid samt har sällan, nuförtiden, något krångel med hur det ska faktureras.
Men den stora skillnaden måste väl ändå vara att städaren kommer in i den privata sfären, i ”den lilla världen”.
Den som städar exempelvis Lifvendahls tjänsterum (eller Esbatis, om han har något), städar förvisso bort  deras ”skit”, vilket kan tyckas vara detsamma som deras ”skit” hemmvid.
Men skillnaden är att tjänsterummet befinner sig i den stora världen, Gesellschaft, medan den lilla världen, lägenheten eller huset, är Gemeinschaft, familj och släkt och biologi och organiskt samband, inte företag, staten eller s.a.s. ett mekaniskt samband.
Hemmet och familjen tillhör det civila samhället. Företaget eller offentlig sektor är något annat.
Det är också denna insikt som har legat bakom exempelvis kristdemokraters och många konservativa borgerligas motstånd mot att det offentliga ska ta över familjens huvuduppgift, fostran av det uppväxande släktet. Från detta håll har exempelvis hörts protester mot att ”barnomsorg” görs liktydigt med kommunal barnstuga, medan det som mamma och pappa presterar INTE skulle vara barnomsorg.
Den kampen om var gränsen ska gå mellan familjen och offentlig sektor har nu vunnits av dem som vill ha en industrialiserad barnomsorg. De konservativa förlorade. Förskolan anses idag vara ett av de stora framstegen som svensk välfärdsordning frambringat.
Därmed blir också ståndpunkten att det ska dras en gräns mellan den lilla världen, det personliga och organiska å ena sidan, och den stora världen, det offentliga och marknadifierade, ledig. Vänstern i Sverige har inga problem med att axla de konservativas mantel.
Vilket onekligen ställer till det lite för alla som är fast i den gamla föreställningsvärlden.
Således. Vi ser några som vill göra skillnad på städning i hemmet och städning ”på marknaden”. Bra utgångspunkt för fortsatt valdebatt.