Socialdemokraterna befinner sig nu i en medial berättelse där allt de gör kommer att beskrivas som en katastrof.
Om Mona Sahlin skulle gå på vatten fick vi rubriker i Expressen som ”Måna tror hon är Jesus” och i DN finge vi läsa meningar som ”Det tilltagande Messiaskomplexet hos svensk arbetarrörelsen röjer det faktum att folkpartiet – med sina till synes futtiga 7 procent av väljarkåren – i själva verket har hittat ett framgångsrecept som kommer att förändra Sverige.”
Vi ser detta hos frågan om talmansvalet.
Den allmänna meningen – inte bara hos strukturdumma borgerliga ledarskribenter – tycks vara att socialdemokraterna, innan de nominerar talman, ska tillse att de väljer någon som Sverigedemokraterna inte kan tänka sig rösta på. Någon med invandrarbakgrund kanske. Och inte någon hjälte från Östersjön.
Inför varje rödgrönt förslag i riksdagen ska Mona skicka över en kurir och fråga Jimmie:
Vad är det ni kan tänka er att inte rösta på?
Fast om det skedde skulle socialdemokraterna frångå sitt vallöfte om att inte ha att göra med Sverigedemokraterna.
Det enda raka är förstås att lägga fram sina egna förslag och bara anpassa sig om valsegrarna behagar höra av sig. Socialdemokraterna och miljöpartiet har förklarat att de är beredda att förhandla med regeringen. Men de sitter på höga hästar och försöker spela över Svarta Maja till den andra sidan.
Det är faktiskt den sittande regeringen som har ansvar för hur den parlamentariska situationen ska lösas. Om någon förstått vilken strategi som Reinfeldt har, så berätta gärna. Det tycks som om det är en SD-tombola de planerar de kommande 4 åren.
Dagens omröstning om talman blir därför spännande. Vilket slags nederlag har regeringen Reinfeldt planerat för sig? En egen talman med SD-stöd, eller en sosse vid klubban?