Bortom schablonerna – mer om sossar som tjänar pengar

Bortom schablonerna – mer om sossar som tjänar pengar

Eric Rosén  skriver om sossemiljonärerna. (www.politism.se/story/sosseeliten-sitter-i-30-miljonersvillor-i-saltsjobaden-medan-ojamlikheten-okar-rekordsnabbt/)

Han är värd ett svar. Men inte på populisttemat om hur dessa rörelsemiljonärer lever lyxliv i sina 30-miljonersvillor medan folket faller ner i armod borde skämmas. Utan vi bör försöka se bortom det medialt lättillgängliga.

Rosén tror att det är en ideologisk kompromiss att tycka några ska kunna få det bättre, även om de är sossepampar på dekis.

Min poäng i denna blogg – utifrån citat ur socialdemokratiska urkunder – var ju tvärtom, att rikedom är helt i sin ordning om förtjänsten skett på ett schysst sätt.

Däremot har jag inte hävdat att de som förekommer i Expressens populistartikel faktiskt förvärvat sina miljoner  ”rättvist”. Det tycker jag kan diskuteras.

Men det är förstås meningslöst babbel för dem som är anhängare av den ”kommunistiska” jämlikhetsprincipen. För dem är det bara att rekvirera, fördela om och sedan hoppas på att nya politiska byten ska gå att hitta upp inför nästa excess.

Medan däremot de ”liberala” jämlikhetsprinciperna ställer höga krav på förmåga att resonera.

Men diskutera det gör vi genom att försöka bryta de schabloner som Rosén kör med för att kunna bygga upp sin strågubbe på ett slagkraftigt sätt.

Det finns här flera intressanta ingångar om vi vill problematisera lite..

• Vem äger kunskapen?

Vem ska exempelvis äga de kunskaper vi har skaffat oss i en viss verksamhet?

De finns i vår skalle, men har å andra sidan hamnat där tack vare att vi fått vistas i en viss miljö, exempelvis regeringskansliet. Ska arbetsköparen kunna pocka på att ha en andel av dessa kunskaper och exempelvis förbjuda folk att ta med sig kunskaperna från den gamla verksamheten till den nya? Eller åtminstone kunna kräva en karenstid?

• Kunskapssamhällets offer

Rosén snuddar vid en annan fråga, utan att riktigt vara medveten om det, nämligen att många människor upplever att de fått det sämre, att samhället inte längre är till för dem, att politikerna svikit, därför att de blivit inbillade att det  är politikerna som ordnar så att det blir arbete åt alla. Och att sossemajoriteten svek detta uppdrag.

Det verkar som om Rosén själv tror detta.

Men är det inte så att det som nu händer är att kunskapssamhället kommit så långt i utvecklingen att folk inte längre har den fasta positionen i näringslivet som på det gamla fabrikssamhällets tid, när de var en ett kugghjul i maskineriet. I kunskapssamhället förändras näringsmöjligheterna, det är en annan typ av industrialism. En ny ackumulationsregim. Kapitalismen byter skepnad. Postfordism. Den nya ekonomin. Etc.

Och de som inte hänger med slås ut.

Det gäller människor, som alltid riskerar att hamna i kläm när stora skiften sker.

Det gäller också nationer eller till och med civilisationer, vilket flyktingvågen vittnar om. De flyr från samhällen som bryter samman därför att de saknar förutsättningar att anpassa sig till nya utvecklingsförhållanden.

Produktivkrafterna tar ett språng, överbyggnader rämnar.

Frågan är då vilka krav detta ställer på progressiva – att de gräver ner sig med det gamla, eller försöker hitta nya vägar framåt?

• Socialdemokratisk hederskultur

En fråga vi ska ställa är också om socialdemokrater som fått silkessnöret av partiet ändå är bundna att vara rörelsen trogen – och inte hoppa vidare till andra uppdrag, exempelvis hos ”konkurrenter”?

Ingår det inte inget högre politiska uppdraget att de har en hederskultur att beakta?

Det är uppenbart att det finns en sådan socialdemokratisk hederskultur som aktiveras när sådana här exempel kommer upp. De sägs att de  sviker den gemensamma saken, riskerar att försämra rörelsens rykte hos folket och väcker populistiska stämningar. Att de har ett tyst kontrakt med kollektivet som gör att de borde offra sig för helheten och inte gifta sig utanför klanen.

• Den nya klassen

En intressant fråga är också om det vi nu ser är en sammansmältning av den politiska och ekonomiska klassen?

Har församhälleligandet gått så långt att vi ser en ny typ av statsapparat växa fram? En ny klass som formerar sig? Och där vi nu går in i kampen om vem som ska kontrollera det välfärdsindustriella komplexet?

I vart fall bör vi se den här diskussionen som något som borde handla om frågor bortom de vanliga populistiska utgjutelserna. Jag är rätt övertygad om att sådana som Rosén kan det om han vill.

Politiska anteckningar 1, socialdemokratin och kyrkan, en jämförelse

Får sossar tjäna pengar?

Får sossar tjäna pengar?