Den svenska modellen, anteckningar (2)

Socialdemokratin och arbetarrörelsen delar med svenskt näringsliv ett ingenjörsperspektiv på tillvaron.

Detta kan sägas vara en mentalitet som kommit att prägla ”den svenska modellen”. Och som utgår från inställningen att målet är att organisera samhället gemensamt med rationella utgångspunkter i ”ingenjörsskapet”.

Det brukar påpekas att begreppet ”samhällsingenjör” gjort resan från ”civilingenjören” som i sin tur var hämtat från den militära traditionen av samordning och olika typer av konstruktioner.

Kanske är det så, att vi ser en slags ”idésmitta” från etablerandet av järnvägar, skiftesreformen och andra större planerade och genomförda insatser där det allmänna och privata samverkat för ökad effektivitet. Samhällsingenjörskonsten är en gemensam tankefigur för såväl politik som näringsliv.

Ur detta kommer således tanken att samhället går att rationellt planera och styra. Det handlar om rationalitet och vetenskap, om insamlande av information som bearbetas objektivt utifrån givna föreställningar om att etablera en god utveckling.

Denna tankegång gör sig starkt påminda i socialdemokratiska grunddokument som exempelvis makarna Myrdals ”Kris i befolkningspolitiken” och arbetarrörelsens ”Efterkrigsprogram”.

Till detta måste förstås också föras den marxistiskt influerade utvecklingstron om att kapitalismen gradvis mognar till en socialistisk samhällsordning. ”Församhälleligandet” gör en ny samhällsordning oundviklig.

Men i tider när detta omvandlingsideal stått på svag sändning i den socialdemokratiska maktutövningen har de med sitt bejakande av ”ingenjörstänkandet” också gjort sig till en inte alltför förskräcklig figur ur näringslivets synvinkel. Här har funnits en gemensam ideologisk grund för arbetarrörelsen och näringslivet, en plattform för dialog. Där rationalitet och pragmatism varit vägledande.

Visst har den organiserade arbetarklassen också haft en påtaglig negativ konsekvens för näringslivet – rätten att leda och fördela arbetet ifrågasätts, arbetarnas organisation tvingar arbetsköparen att förhandla, etc. Men i det långa loppet inbjuder detta också till en ökad disciplinering av arbetarna, en förutsägbarhet i lönebildningen, fackföreningarna levererar arbetsfred, hjälper till att organisera de anställdas samtycke till den övergripande ordningen, etc.

Denna ordningsskapande process är en del av en större strukturell förändring av samhället under 1900-talet, det som kallats för ”den organiserade kapitalismen”.

Ett sätt att beskriva detta är att – som Franscis Sejerstedt gjort – se hur socialdemokratin med glädje omfamnade rollen som utvecklare av industriell verksamhet, teknologi och produktionskrafter som en slags ersättning för det havererade marxistiska projektet. Partiet tog sig ett nytt uppdrag som låg närmre verkligheten än det ideologiska mål som förespeglade arbetarrörelsen i dess begynnelse.

Eller så kan vi se att socialiseringsuppdraget förtydligades med ingenjörskonsten. Det var detta som socialism i praktiken handlade om, att rationellt omvandla samhället på så sätt att alla samhällsområden inlämnas i rationella utvecklingsplaner.

Och att detta är oundvikligt, ungefär som exempelvis Schumpeter mfl hävdade.

Ingenjörsidealet var således ett praktiskt sätt att vara socialist.

Sammantaget innebär detta att socialdemokratin lagt sig till med en stark tro på ett genomorganiserat samhälle där det demokratiska inflytandet utvidgas från politiken via det ”sociala” till den ekonomiska sfären. Men det är viktigt att förstå detta som en evolutionär process snarare än en revolutionär. Kapitalismen växer gradvis in i socialismen. Det blir ett närmast ”naturligt” steg. Vägen dit går genom gradvisa reformer som röjer väg för produktivkrafternas utveckling, där socialdemokratin spelar rollen som barnmorska.

Och en barnmorska med starka etiska utgångspunkter i rationalitet och verklighetsförankring, pragmatisk och sunt förnuft.

Men för att detta ska kunna genomföras måste det också finnas en stark organisatör av näringslivet, någon som kan leverera på samma sätt som ett socialdemokratiskt kommunalråd eller minister förväntas kunna styra den politiska pappslöjden i önskvärd inriktning

Därför har socialdemokraterna haft stor respekt för starka företagsledare, som ingenjörsmässigt ser till helheten och kan styra sin verksamhet utan större krusiduller. Socialdemokratin har därför haft ett intresse av att reproducera en ordning där näringslivet domineras av starka aktörer, sådana som också kan peka med hela handen om så krävs.

(Fotnot: En mycket intressant illustration av den socialdemokratiska ambitionen att driva på produktivkrafterna är ”den solidariska lönepolitiken”. Alltså den medvetna strategin att bedriva lika lön för lika arbete, oavsett företagets bärkraft, för att  på så sätt slå ut de svagare enheterna och låta arbetskraften flytta över till mer produktiva delar av näringslivet. Ibland med understöd från staten genom att uppgradera arbetskraftens kompetens och självfallet med någon form av inkomstgaranti för den anpassningsbenägne.

Vi bör också notera att den solidariska lönepolitiken – som alltså ursprungligen skulle slå åt produktionsenheter som inte hängde med i rationaliseringar – senare kom att inverteras och användes för att skydda sektorer som inte klarade omvandlingen, framförallt i offentlig sektor, men också i andra avsnitt av arbetsmarknaden.  Den blev således en argumentation för att produktiva delar av näringslivet borde hålla tillbaka löneutvecklingen eftersom det skapade klyftor gentemot branscher som inte kunde öka sin produktivitet lika mycket.

Därmed uppkom sk. ”övervinster” i vissa företag, eftersom arbetarna inte hämtade hem allt de skulle kunna. Och vad göra? Här uppkom tanken på ”löntagarfonder”, som alltså ursprungligen skapades som ett sätt att rädda denna solidariska lönepolitik. Övervinsterna skulle räddas hem till för arbetare och kapital gemensamma ändamål, typ investeringar i framtida teknologi, för att på så sätt fortsätta arbeta mot förbättrade industriella villkor, men också lägga sordin på tendenser till vilda strejker och annat ofog. Denna idé om att säkra arbetsfreden och öka produktiviteten kom seedan att perverteras ideologiskt av dem som ville trycka igenom socialism istället för att låta den växa fram naturligt, vilket som sagt var den ingenjörsmässiga inställningen.)

Den svenska modellen, anteckningar (3)

Den svenska modellen, anteckningar (1)