Får sossar tjäna pengar?

Får sossar tjäna pengar?

Socialdemokratin vill inte ha en ”kommunistisk” jämlikhetsmodell, utan inbetalningarna som folk gör i skatt är mer en slags försäkringsavgift. Pengarna kommer tillbaka i hög grad. ”Omfördelningen” är mer över tid än mellan grupper.

Det blir därför intressant när jag ser i Expressen att de ger sig på några sossar som lyckats tjäna pengar. Det mediepopulistiska greppet är förstås lite välförtjänt, eftersom det inte är alltid som dessa socialdemokrater sjungit ut om vad det egentligen innebär med honnörsbegrepp som jämlikhet, klasskillnader, rättvisa etc.

Den princip jag själv tycker är rimlig är att se rättvisa som att alla människor ska behandlas lika, men inte att det behöver innebär att de får det exakt lika. Jag skulle vilja hävda  att det är detta som är den svenska modellens credo.

Jag brukar alltid passa på att i detta sammanhang citera Per Albin Hansson, gång på gång, för att det verkligen ska sjunka in:

Jämlikheten betyder likställighet men icke likformighet, lika rättigheter och möjligheter för alla och envar, men intet tvång till att använda dem på alldeles samma sätt. /…/ vi äro sangviniska nog att drömma om en ordning, där alla ha möjligheter att tillgodose rimliga behov och önskningar, äta sig mätta, bo ordentligt, kläda sig snyggt och ta del av den andliga kulturens goda. Det är icke fråga om alldeles lika stora stycken av kakan, det är en fråga om nog för alla. Om den ene vill göra sin biff av kött och den andra av rödbetor, om den ene älskar ett gott bord medan den andre helst skulle vilja ta in sin näring i form av piller, om den ene vill använda sin lediga tid till promenader i bil, den andra till att odla rosor, den tredje till att samla frimärken, den fjärde för att musicera, den femte för att dväljas i böckernas värld, den sjätte för att gå på kapplöpning eller spela fotboll, det angår oss icke, lika litet som om den ene vill gå i kavaj och den andre i jackett eller den ene föredrar engelsk järnsäng framför utdragssoffa. /…/ Jämlikheten skall icke leda till jämnstrukenhet, den skall istället låta allting växa efter sin egenart.

Således. Olikheter är rimliga om de är resultat av människors egna val. Latmasken får inte samma utdelning som den flitige. Och framförallt ska människor ha nog av livets goda – och möjlighet att påverka sin tillvaro.

Det socialdemokratiska rättviseprincipen har formulerat samma tankegång på ett lysande sätt i socialdemokratins program 1960:

Kravet på jämlikhet innebär både ett krav på lika chanser för alla och på lika värde för alla, vilken sysselsättning och ställning de än har. Lika chanser måste framför allt betyda rätten och möjligheten att få utveckla sig efter sin personliga linje och sina egna anlag.

Programmet fortsatte:

Kampen för jämlikhet riktar sig mot alla slags klasskillnader, vare sig de gäller ekonomisk ställning, social behandling eller kulturella möjligheter.

Och:

Socialdemokratin vänder sig därför mot inkomstskillnader, som betingas av sociala och ekonomiska privilegier och maktpositioner, medan den godtar en differentiering, som grundas på skillnader i arbetsinsats, yrkesskicklighet, ansvar eller initiativkraft.

Detta tycker jag ska vara utgångspunkten. Sen går detta naturligtvis att komplicera med alla möjliga exempel. Men vi bör i vart fall skilja på rättvisa som lika behandling och rättvisa som rättfärdighet. Och om en sosse tjänar pengar så bör vi fråga oss om det har skett enligt spelregler som också gäller andra.

Bortom schablonerna – mer om sossar som tjänar pengar

Bortom schablonerna – mer om sossar som tjänar pengar

Den svenska modellen, anteckningar (4)