Politiska anteckningar (1)

Framgångsrika politiker är tjuvar. Eller måste i vart fall ha ett kleptokratiskt drag.

Till att börja med, framgångsrika politiker stjäl andras idéer och gör dem till sina egna. Det kan vara plagiat rakt av, eller modifieringar av andras förslag. Och det är aldrig fel att byta ståndpunkt så länge man byter till den riktiga, som PR-konsulter brukar uttrycka det.

Klassiska exempel är hur arbetarrörelsen kom att betrakta Konsum-idén, studiecirkeln, parlamentarismen och medbestämmande i arbetslivet som omistliga delar av den egna ideologin. Däremot är det mer tveksamt om löntagarfondsidén (från dåvarande folkpartiet) var lika lyckosam….

Framgångsrika politiker stjäl också andras pengar, men om de är kloka så gör de det på så sätt att de bestulna ändå känner sig rätt nöjda, och framförallt att det finns något kvar att stjäla nästa gång det blir en räd. Vi tar ”så lite vi kan”, som som rövarna i Kamomilla stad uttrycker det:

Nu drar vi ut på rövarstråt ja,
vi ska ut och röva
men bara sånt vi kommer åt
och sånt vi kan behöva.

Politik är konsten att höja skatterna så mycket som det går utan att förlora nästa val, som någon uttryckt det.

En framgångsrik politiker stjäl också ögonblicket, ser till att ta utrymme just i det ögonblick det är mest effektfullt att kliva fram. Det är också detta som är politikens svåra konst. Den som är för tidigt ute biter i gräset, den som är för sent på plats blir passerad av mer dristiga konkurrenter.

Detta, själva ”tajmingen”, är vad Machiavelli kallade för ”occasione” skiljer agnarna från vetet. Rädda politiker, som väntar för länge, har heller inte samma möjlighet att få Fru Fortunas välsignelse, åtminstone enligt Machiavelli.

Politiska anteckningar (2)

Politiska anteckningar (2)

Sanningar och lögner om Juholtepisoden

Sanningar och lögner om Juholtepisoden