Politiska anteckningar (2)

Politiska anteckningar (2)

Ett av mina favoritcitat är följande, fyllt av pregnans:

”Människorna gör själva sin historia, men de gör den inte efter eget gottfinnande, inte under omständigheter som de själva valt utan under omständigheter, som är omedelbart för handen givna och redan existerande. Traditionen från alla döda släktled trycker som en mara på de levandes hjärna. Och just då dessa tycks vara i färd med att omforma sig själva och tingen, att skapa något som man hittills aldrig skådat, just i sådana revolutionära krisepoker besvär de ängsligt gångna tiders andar att komma till sin hjälp, lånar deras namn, kampparoller, kostymering för att i denna gamla ärevördiga förklädnad och med detta lånade språk uppföra de nya världshistoriska scenerna.”

Det här går att använda på alla möjliga politiska sammanhang, där den politiska berättelsenblir sättet att knyta samman det politiska syftet (makten!) med människors föreställningar om vad som är rätt och riktigt, vilket ofta har sina rötter ner i tradition och vanor och symboler.

Det är ett citat som talar om att vi har utrymme för att skapa enligt våra önskningar och strävanden (politik är att vilja!) men att den som har sådana planer måste åtminstone förklä sig enligt omgivningens förväntningar för att lyckas.

Exempelvis:

Per Albin åberopar det kristna idéarvet och rättfärdigheten, det nationella och det folkliga, när han ger sig i kast med att reformera det kapitalistiska Sverige.

Moderaterna ansluter sig till den svenska modellen och den socialdemokratiska berättelsen om arbetet som befrielse när de 2006 tar över rodret.

Men det kan också vara sättet att försöka hantera en besvärlig situation (som nuvarande läge för Sverige och Europa) genom att hänvisa till traditionella ideologiska ramverk (som socialdemokraterna nu gör med ”den svenska modellen”).

Citatet? Marx förstås! Googla!

Politiska anteckningar (3)

Politiska anteckningar (1)