Sanningar och lögner om Juholtepisoden

Sanningar och lögner om Juholtepisoden

Följande krönika, ”Sanningar och lögner om Juholtepisoden”, publicerades i lördags, den 11 februari, i Ölandsbladet, ett exempel på att tidningar inte behöver köra allt på nätet för att vara fantastiska.

Temat för krönikan är kanske ingen nyhet för det tidningsläsande allmänbildade medborgarskapet, men eftersom Östra Småland verkar ha en påfallande enögdhet i sin framtställning har jag åter funnit det nödvändigt att ta dem i örat.

Håll tillgodo:

Socialdemokrater ältar fortfarande frågan om Håkan Juholts avgång. Det har övergått från terapi till kamp om historieskrivningen.
Tidningen Östra Småland driver ensidigt en version av händelseförloppet där Håkan Juholt är en hederlig stackars krabat som råkat oförtjänt illa ut. En Bambi på hal is, i en ondskefull predatorisk politisk urban värld, som förvägrade honom rimlig hjälp.
Östra Smålands kombination av att vara långsint och inbilsk förtjänar att problematiseras. Det förtjänar den tidningsläsande allmänheten.
Låt mig därför stillsamt göra några påpekanden, som jag tycker att jag med mina hyggliga källor till detta drama kan våga mig på.

En av de saker som gjort Östran upprörda är att partisekreteraren Carin Jämtin ljög om att VU hade förtroende för Håkan Juholt, trots att de nyss avsatt honom.
Ja, hon ljög. Men varför?
Därför att Håkan Juholt krävde en förtroendeförklaring för att frivilligt avgå. Det skulle bli en snygg sorti. Lögnen var det pris VU betalade för att få ordning på torpet.
Det kallas för nödlögn. Och som Bismarck påpekar, när det görs politik och korv gör vi bäst att inte titta på.

ÖS är också upprörda över att LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin var drev
på ”för att krossa Juholt”.
Tidningen frågar: ”Var det bara ljug när det uppgavs att hon hade godtagit Juholts & Waidelichs förklaring om hur a-kassefrågan i den där budgetmotionen hanterats?  Det är lögnen igen som används som politiskt vapen.”
Ja, det var uppenbarligen en lögn som medierna förde fram.
Men den härrörde från någon anonym uppgiftslämnare i partiets ledning.
Detta trots att Wanja Lundby-Wedin och flera andra ledamöter under VU-mötet av alla uppgifter att döma inte trodde på Juholt och Weidelich.
Varför skulle de annars vilja ha bort honom?

Östra Småland borde fundera lite över var det tipset kom ifrån….och om det faktiskt var just detta som gjorde att flera i partiets ledaning bestämde att nu var det nog?

Helt säkra på hur det gick till kan vi inte vara. Men den som enbart litar till Östra Smålands ledarkommentarer får inte en nyanserad bild. Vilket jag som sagt tycker medborgarna förtjänar.

Och om vi nu låter lögner stå i centrum – så är det förstås hanteringen av den berömda socialdemokratiska skuggbudgeten som borde stå i centrum. Det var just denna, efter allt annat schabblande, som fällde avgörandet. Håkan Juholts till synes onödiga osanningar och dribblanden i den frågan gjorde att förtroendet för honom rämnade.
Hanteringen av skuggbudgeten var det som fick VU att börja tvivla, journalister att förvånas, partiets egna medarbetare och aktiva att demoraliseras.

Slutligen. ÖS skriver att ”medierna har låtit sig utnyttjas av olika särintressen inom socialdemokratin som velat skada och ha bort Juholt.”
ÖS vet nog även här att detta inte är hela sanningen. Här har alla använt sig av medierna som vapen, inklusive Håkan Juholt själv. Ett bra exempel är när Juholts presschef Dan Svanell avgick: Då ringde Juholts medarbetare runt och försökte tuta i medierna att han ”fått sparken”.
Den var ett så flagrant övertramp att såväl medierna som hedervärda socialdemokrater själva förstod att alla hästar inte fanns i stallet. Och var övertygade om att detta försök att svärta ner en respekterad medarbetare kom från höga vederbörande själv.
Vad som är sant av detta vore det intressant att få Östra Smålands synpunkter på.

Allt detta kan vi förstås älta. Men framförallt jag tror det vore olyckligt om socialdemokrater – om de så är medlemmar, väljare eller före detta väljare – inbillar sig att Håkan Juholt blev utsatt för någon slags kupp. Så är inte fallet. Han blev avsatt av flera olika skäl, varav det främsta, det utlösande och principiella skälet, var att han ljög såväl för svenska folket som för sina egna. Om både det ena och det andra.

Slutsatsen är således att mitt i all förnedring finns det ändå hopp om arbetarrörelsen. Det finns en grundläggande moral trots allt.
Och alla som tror att det var medierna som avsatte Juholt:
När det gäller den här episoden i socialdemokratins historia kan det faktiskt vara så att den verkliga berättelsen är värre än den som medierna presterat.

0110600080618_max.jpg

Politiska anteckningar (1)