Moralisk panik - tre faser

Moralisk panik - tre faser

Ibland drabbas samhället av moralpanik. I stort sett alla inser att något fasansfullt är på väg att hända och folk går man ur huse för att göra upp med eländet.

I våra tider innebär det att vi på något sätt bearbetar en bildskärm för att i medieform ge uttryck för vår upprördhet.

Under en moralpanik finns en första fas när det är omöjligt att ens försöka göra nyanseringar eller skapa alternativa perspektiv. Varje försök att avvika från moralpanikens huvudinriktning leder fram till att bli anklagad för att vara en del av det elände som paniken riktar sig mot.

En moralpanik ger inte utrymme för resonemang.

Moralpanik kräver någon form av offer. En person helst - men det kan också duga med en organisation eller ett företag - måste upp på schavotten. Som i våra tider nästan alltid är medialt konstruerad.

Paniken behöver ett nylle att fokusera på. Någon riktig skurk vars alla förehavanden, från sin tid som bebis fram till nu, ska upp på den mediala slaktbänken, för att skärskådas och helst påvisa att tecknen har funnits där hela tiden. 

En häxa som ska brännas eller en gammal getabock ska offras.

Det har till och med hänt att apor avrättats eftersom de ansetts förorsakat en katastrof.

Eftersom den moraliska paniken följer medielogiken behövs bilder och uttalanden, från de onda själva om möjligt, eller från deras omgivning. Om de försöker gömma sig är det ett slutgiltigt bevis på att de är onda, om de konfronterar är det ett tecken på deras oreflekterade ondska.

Paniken kommer att gräva fram uppgifter om slöseri. excesser, sexuella inslag, perversiteter och många senkomna vittnesmål som visar att det paniken riktar sig mot länge legat och pyrt.

Trots det har ingen ansvarig reagerar!

Den moraliska paniken ger en möjlighet för alla åsiktsgrupper i samhället att ventilera sina käpphästar som förklaring till det paniken riktar sig mot.

Sådant som nedskärningarna på 90-talet, nyliberalismen, avkristningen, porren, kulturmarxisterna, frimurarna, Putin, kommersialismen, urbaniseringen eller bristen på satsningar på kultursektorn kommer upp som rimliga förklaringar till eländet.

Den moraliska paniken är, sedan den väl startat, okontrollerbar. Den som initierat händelseförloppet behöver i det läget inte göra något för att underhålla branden. Den blir självgenererande.

De mer förslagna – panikentreprenörerna – kommer att föreslå skattehöjningar riktade mot vissa fenomen och motsvarande subventioner till andra, utredningar och kommissioner, satsning på forskning, kanske en speciell ombudsman eller till och med myndighet.

Riksdagsledamöter kommer att kräva lagändringar och minister kalla till överläggningar.

Definitivt leder paniken fram till att skolan får i uppdrag att motverka vad det nu är paniken handlar om.

När moralpaniken löpt några dagar eller veckor kommer vi till den andra fasen.

Det är den mediala återanvändningsfasen. En medial dopplereffekt inträder. Allt det bråte som moralpaniken dragit fram kommer nu att köras en gång till, men med annat perspektiv.

NU öppnar sig möjligheten att se mer nyanserat på det som hänt.

Frågan är dock NÄR denna fas inträder. Ju mer substantiell en moralisk panik är, desto mer seglivade kommer den första fasen att vara. Eller om inte andra händelser får det mediala fokuset att förflyttas.

Den tredje fasen kommer lång tid senare. Då allt lagt sig vill några inblandade helst inte tala om det som hände, i den händelse det visar sig att moralpaniken hade föga substans.

Offren kommer nu att kunna krypa fram ur sina hålor, för evigt förändrade, och vittna om hur vänner försvann, barnen traumatiserade och hur upplevelsen av den totala ondskan från omgivningen varit.

Andra kommer att minnas händelseförloppet med distans och beskriva det som en storm i ett vattenglas. Eller peka på hur löjligt det var.

Några fall av moralpanik kommer att ha skapat varaktiga förändringar i samhället. I synnerhet om frågan varit substantiell, eller berört starka maktintressen som utnyttjat tillfället att flytta fram sina positioner.

Om moralpaniken haft föga substans kommer den antingen att leda till inget, eller för lång tid framöver pressa tillbaka moralpanikens drivande aktörer till en position som är sämre än innan händelseförloppet.

Moralpaniken kan dock också leda fram till samhälleliga konfigureringar. I så fall har det handlat om en kaskad kommen ur en sedan länge uppdämd samhällsförändring. Moralpaniken blir då en förlösning av något nytt.

Då kan den leda till bestående justeringar i det som tidigare var självklart. Men när det paniska lägger sig blir sannolikt ändå fas tre en slags syntes av det som varit och det som hänt.

Ur anteckningsboken – samhället som en ständig förhandling

Ur anteckningsboken – samhället som en ständig förhandling

Fredshetsare och russofober samt socialdemokraterna och Nato

Fredshetsare och russofober samt socialdemokraterna och Nato