Ur anteckningsboken - sextioåtta, nyliberalism, feminism

Ur anteckningsboken - sextioåtta, nyliberalism, feminism

Mina förra anteckningar försökte beskriva samhället ur dubbelperspektiv. Ett samhälle är både en ”ordning” och en ”utveckling”. Den som har makten försöker åstadkomma en förutsägbar utveckling – eller till och med stoppa eller åtminstone bromsa – förändringar.

Makten försöker upprätthålla en ”ordnad utveckling” kan vi säga.

Själva maktinnehavet bygger på förmågan att hålla ordning på utvecklingen. Att förvalta de ständiga omförhandlingar som samhällskontrakten förutsätter.

Den som misslyckas med detta riskerar att bli bortsopad.

Således. Alla samhällsordningar av föränderlig natur. Men att långa perioder av stabilitet kan uppträda, men avlösas av kaskad av samhällsförändring. När kontraktet förhandlas om.

Ett exempel på en sådan omförhandling är ordningen män och kvinnor. Den genomgår just nu – under en slags revolutionär omdaning som följer logiken från en ”moralpanik” (se tidigare blogg).

Denna omförhandling är en delmängd av en större värderingsförskjutning som inträffat de senaste årtiondena, mot ökad individualism och gradvis uppluckring av det nationella och kollektivistiska. Det som ibland kallas för ”nyliberalism”.

Men det går att se nyliberalismen som en förlängning av 1968 års revolt, i det att den också angrep det monolitiska och enhetliga kollektivistiska, medan sextioåttorna angrep konventioner, traditioner, fördomar, nationell inskränkthet, den harmoniska historieskrivningen, auktoriteter, ofta med kapitalet som skurken, kom nyliberalerna att göra dito, men med staten som fokus.

Därför sjöng både nyliberaler och sextioåttor ”Staten & Kapitalet” med stor entusiasm, men med olika betoning.

Nyliberalismen var således en omkokning av radikalismen hos 1968 – och feminismen i sin tur en liknande omgörning av nyliberalismen – något som nyliberalerna i allmänhet inte begrep, i hög grad därför att den svenska feminismen blev en statsfeminism som betraktade offentlig sektor som för kvinnor befriat territorium.

Sextioåtta, nyliberalism och feminism är – ur det här perspektivet - olika varianter av individualism, anti-etablissemang, auktoritetstrots, traditionsundergrävande.

Och då kan den pågående diskussionen om sexuella trakasserier ses som ett exempel på ännu en frontförskjutning, en kontraktsförhandling, där argument om självägarskapet pressar tillbaka motparten, som anser sig ha rätt att ta på andra människor utan samtycke enligt gamla nedärvda mönster.

Frågan är om det finns andra delar av kontraktet som också förhandlas om just nu? Står vi inför en ny riktning, en återgång till nationalism, kollektivism, etatism, mer politik, mindre marknad? En syntes eller antites? Hur går det med demokratin, kapitalismen, freden, demokratin?

Just nu är det i så fall Svenskt Näringslivs Leif Östling som får smaka på den nya tidsandan. Det räcker inte med att följa lagen, det finns en moralisk skyldighet också. Som handlar om Sverige, vårt välfärdssystem och att de som bor här också ska höra hemma här. Det som bär upp tilliten i samhället, vår ödesgemenskap baserad på att vi ställer upp för varandra.

Mer anteckningar följer.

Ur anteckningsboken – samhället som en ständig förhandling

Ur anteckningsboken – samhället som en ständig förhandling