Mediesamhället – en realistisk skeptiker tänker högt

Mediesamhället – en realistisk skeptiker tänker högt

Mediesamhället – en realistisk skeptiker tänker högt

Jag gav för ett 10-tal år sedan ut en bok om mediernas makt. Det var ett försök att skriva mig som mer ”medieskeptisk” än ”mediekritisk” – och mer realistisk än idealistisk.

 Resonemanget i boken håller fortfarande rätt bra, men mycket har hänt som gör att den borde uppgraderas. Nedanstående punkter är ett försök att kondenserat sammanfatta läget:

1.       Medierna är makthavare, inte en oberoende granskare av makten.

2.       Det är medierna som organiserar det politiska samtalet – eller snarare, medielogiken styr det kollektiva medvetandet. Medierna organiserar folkets protester, och formulerar politiska krav.

3.       Partiföreträdarna blir snarare samhällslärare än visionärer. Journalister och politiker har bytt plats.

4.       Medialiseringen av politiken underlättas av att partierna har blivit en del av statsapparaten.

5.       Medierna speglar inte verkligheten, de skapar verkligheten och uppfinner sanningen på nytt varje dag. Förr speglade medierna politiken, idag speglar politiken medierna!

6.      Medierna sätter inte dagordningen, men de avgör i vilken ordning frågor ska tas upp. Det riktiga är att ”dagordningen sätts utifrån en medial logik” (jfr ”marknaden styr världen” som snarare borde vara ”världen styrs som en marknad”…)

7.      Media är en del av upplevelseindustrin och ska främst förstås som en slags drömfabrik som producerar för en marknad som är i stark förvandling, har griniga konsumenter och stor betydelse för maktutövningen. Och makt, det är förmågan att organisera medborgarnas samförstånd med hur saker förhåller sig.

8.      Medierna (journalisterna) skall inte skällas för att svika sin uppgift (enligt vår klockartro om att det som står i tidningen ska vara ”sant”) utan gör vad de ska som (i bästa fall) anställda , nämligen att ge sina ägare en rimlig avkastning på investeringarna, antingen i form av pengar eller makt, utan att journalisten förlorar skråets respekt eller äventyrar sin framtida försörjningsmöjlighet i upplevelseindustrins finare delar.

9.      Avsändarens resursbrist och resultatkrav, kombinerat med mottagarens begränsade uppmärksamhetsresurser, förklarar varför medierna gör som se gör.

10.  Om en hund biter en brevbärare är det ingen nyhet, men om brevbäraren biter hunden är det stort. I synnerhet om det finns filmat – då blir det viralt. Mediekonsumenterna föredrar nyheter om brevbärare som bits före de slentrianmässiga alternativen.

11.  Problemet uppstår om folk tror att världen består av hundbitande brevbärare.

12.   "Medierna använder fragment av verkligheten för att skapa berättelser som berör. Lika lite som vi kan anklaga Ingemar Bergman för att inte skildra svenskt familjeliv på ett realistiskt sätt kan vi hävda att exempelvis kvällstidningarna inte skildrar verkligheten sanningsenligt.

13.   DET är inte deras uppgift. Deras uppgift är att roa oss, underhålla och berätta så det berör.

14.   Detta leder fram till en grundlag för förståelsen av mediesamhället:

15.   Det är skillnad på Medieverklighet och Verklig Verklighet."

16.  Alla som varit med om ett medialt drev vet att medierna inte säger som det är. Alla som läst om något de vet mycket om vet att medierna tvingas twista till historien. Alla som själv försökt återberätta en dråplig historia vet att det är svårt att inte gena över tegen. Alla som hört någon återberätta en dråplig historia och försökt ta med alla detaljer vet att de dödar poängen.

17.  Om medierna tenderar att underrapportera vissa verklighetsdrag i vissa lägen, kan de senare tendera att överrapportera.

18.  Det är lättare för medierna att förlora sitt anseende än att bygga upp det.

19.  Om människor upplever att det inte går att lita på mediernas förmåga att skildra verkligheten utvecklas, i sämsta fall, en ”magkänsla” för hur det egentligen är (och folk byter dålig information mot patologisk konfirmationsbias), eller i bästa fall finner de ”lotsar” eller ”kuratorer” (valfri ”filosof”) som assisterar i verklighetstolkningen..

20.  Folk tror vad de ser, men söker referenspunkter för att kunna göra sina intryck begripligare. Om inte traditionella vägar (medier och partier) åstadkommer detta kommer andra att uppstå. Alternativa informations- och analyskanaler växer fram (som i sin tur kan formera folkrörelser och partier).

21.  Traditionella informationskanaler kan konkurreras ut därför att den nya informatonsteknologin skapar alternativa sätt att förhålla sig till verkligheten – exempelvis kan ett hav av alternativa fakta, fejkade nyheter och filterbubblor samt parallella åsiktskorridorer nyskapas mer på grundval av digitaliseringens möjligheter -snarare än vara ett objektivt resultat av hur verkligheten ser ut.

22.  Verkligheten uppfattas annorlunda när vi får nya möjligheter att så göra, utan att det egentligen hänt så mycket.

23.  Kombineras dessa nya möjligheter att förstå  verkligheten med att den också faktiskt förändras snabbt, blir effekten större.

24.  Det är inte journalisternas sanningslidelse som är främsta drivkraften i mediernas kollektiva handlande, utan ångesten över att inte komma fram i bruset.

25.  Medierna är nyhetsdrivna, inte analysdrivna.

26.  Eftersom medierna förr i världen uppfattades som mer sanningssägande – utan att egentligen vara det – upplevs deras utveckling som en orsak till andra upplevda samhällsförändringar, fr a till det sämre.

27.  I ett medielogiskt samhälle räcker det inte med att ha rätt, det gäller också att få rätt.

28.  Därför har PR-industrin vuxit fram i medieutvecklingens skugga – de hjälper sina klienter att med vetenskapliga metoder makthavare ”få rätt”. PR-industrin hjälper på så sätt hårt ansträngda medier att hitta ”bra saker” att rapportera.

29.  Hela denna industri, inklusive politikerna, har varje år branschstämma i Almedalen.

30.  Mediernas (eller snarare medielogikens) makt har ökat, och det är en förändring som är jämförbar med andra maktförskjutningar, som exempelvis när partierna trängde undan den gamla herremakten. Och de som trängs undan gnäller alltid och förkunnar att de själva är garanten för en god samhällsordning..

31.  Nu är mediernas traditionella bärare på väg att förlora greppet och medielogiken erövras av alla, vilket skapar kaos för maktutövningen.

32.  I den mån utvecklingen mot ett medielogiskt samhälle skapar problem, kan dessa inte främst åtgärdas genom att ”avsändaren” reformeras, utan uppmärksamheten måste riktas till ”mottagaren”. Mediekonsumenterna måste själva bli sina egna redaktörer.

33.  Mediekonsumenterna utvecklas mot att också vara medieproducenter. Avsändare och mottagare flyter ihop.

34.  Eftersom det som rapporteras i medierna inte är sant, måste alla lära sig att inte söka dementier, utan bekräftelser.

35.  Utgångspunkten bör vara två från varandra oberoende källor. Och en lätt cynisk inställning om att allt som rapporteras i medierna sannolikt inte är sant, utan att vara lögn.

36.  Vi bör skilja på ”journalism” som är en upplevelseinriktad medieaktivitet och ”journalistik” som mer vetter åt det vetenskapliga hållet.

37.  Vi bör rusta oss för en övergång från folkrörelsedemokrati till publikdemokrati, men inse att publiken går från att vara passiv till att vara medverkande i processerna.

38.  Kombinerat med övriga samhällsförändringar skapar detta ett revolutionärt klimat där märkliga förändringar sker i den politiska världen. Som att demokratin, som skapats för att förhindra revolutioner och vara en balanspunkt mellan olika samhällsintressen, uppfattas som dels ett hinder mot utvecklingen för de krafter som vill utvecklas, dels ett medel att revoltera mot misshagliga förändringar från dem som känner sig hotade av utvecklingen.

39.  Förbannade människor gör uppror, idag mot en slags ”kognitiv överhet” under beteckningen ”PK” eller ”kartellen”. Tidigare rörelser har lyckats fånga upp människors engagemang, intresse eller till och medvrede - och kanaliserat det i nygamla banor.

40.  Den som tror sig kunna bekämpa faktaresistens kan försöka övertyga någon som tror på Gud att Gud faktiskt inte existerar enligt vad som är rimligt att tro.

41.  Det vi ser tycks vara att höger- och vänsterpopulism smälter samman och istället kommer en slags medielogisk populism att växa fram – under stort motstånd från de gamla makthavarna.

 

”Vem tror på politikerna? Inte jag, iallafall!”  - högerpopulismen i Sverige

”Vem tror på politikerna? Inte jag, iallafall!” - högerpopulismen i Sverige

Politiska anteckningar 2, om partiernas profiler, för starka eller för svaga