”Vem tror på politikerna? Inte jag, iallafall!”  - högerpopulismen i Sverige

”Vem tror på politikerna? Inte jag, iallafall!” - högerpopulismen i Sverige

”Vem tror på politikerna? Inte jag, iallafall!”
 - högerpopulismen i Sverige

 

Stig-Björn Ljunggren

 

Text ur boken ”HAVERIET – den humanitära stormaktens fall”, utgiven av Realia Förlag 2016

 (Se mer på http://www.realiaposten.com/produkt/haveriet-den-humanitara-stormaktens-fall/)

 

***
 

 

Populismen är en av vår tids viktiga politiska strömningar. Därför kommer denna text att försöka bidra till diskussionen om detta främst genom att fokusera på högerpopulismen. Detta sker genom att dels hämta exempel från sociala medier dels resonera kring hur populismen kan förstås.

Undersökningen avhåller sig från direkta ställningstaganden eller värderingar. Om någon exempelvis skriver att flyktingar som kommer till Sverige får full pension, medan svenskar som jobbat hela livet inte får det, så kommer läsaren inte att få berättat för sig att detta inte stämmer med verkligheten. Uppdrag här är att ge högerpopulismen ett tydligt och verklighetsnära ansikte, inte att faktagranska.

Däremot kommer texten ibland att tillåta sig spekulationer och kommentarer som är ägnade att söka efter fler perspektiv på populismen i allmänhet och högerpopulismen i synnerhet. På så sätt är uppgiften här snarare att påbörja en diskussion om tidsandan än att slå fast exakt var den befinner sig. 

För att ge ytterligare blod och märg till framställningen tar texten sig friheten att lite närmare också beskriva vilka populisterna som citeras är, utifrån vad de skriver om sig själva på sociala medier. Materialet är anonymiserat och beskrivningen utformad i mer allmänna ordalag.

Citaten har bearbetats, de har snyggats till och ”korrats”, utom i de fall där särskrivning och annat ger speciell autenticitet åt det framförda.

*

Först bör vi emellertid försöka bestämma vad vi ska mena med populism. Och vad kännetecknar ”högerpopulism”?

Populismen är en politisk rörelse som vädjar till folket med förenklade budskap. Populismen ser folket som goda och eliten som onda. Populismen har ett ”underifrånperspektiv”. Den utgår ofta från att makten har svikit och måste avslöjas, hävdar att sanningen förtigs, att det försiggår konspirationer och mygel, att det försnillas resurser och att allt detta elände måste få sitt slut genom en stor uppgörelse.

Framförallt är budskapet enkelt och utan problematisering.

Vi bör också slå fast att populism är ett politiskt skällsord - trots att nästan alla politiker någon gång hemfaller åt populism. Det är sällan möjligt för någon politiker att inte använda ett eller annat redskap ur populismens verktygslåda.

I själva verket har populismen funnits med så länge som politik i modern mening funnits. Exempelvis var spänningen mellan romarrikets ”Populares” och ”Optimater” rätt lik den motsättning vi ser idag när populister står mot etablissemanget.

Sverige har inte, till skillnad från många andra länder, en tydlig populistisk tradition. Ny Demokrati är det tydligaste exemplet vi har i svensk politik - och de dansade som bekant en sommar. Vi har inte haft några stora populistiska strömningar av typen ryska ”narodniker”, amerikanska fenomen som Huey ”Kingfish” Long eller den argentinska peronismen.

Men det vi ser idag, inte bara i Sverige, är att populismen har vind i seglen. Framförallt är det med företecken som ligger mer till höger på den politiska skalan än vänster. Men vi gör också vara observanta på att det möjligtvis också handlar om en sammansmältning av ståndpunkter från såväl höger- som vänsterkanten. Det hävdas ibland att exempelvis Front National i Frankrike har tagit över många av den traditionella vänsterns ståndpunkter. Och den som lyssnar på Donald Trump kan hitta tydliga revolutionära strävanden som i hög grad påminner om vänsterns anstormning mot staten och kapitalet.

Men med detta i åtanke kommer vi här att förmoda att det är en högerpopulistisk strömning som undersöks.

*

En första fråga är, vilka är högerpopulisterna egentligen?

Sociala medier ger rätt bra inblick i deras liv. Dessa lever till synes rätt normala liv. De har hedervärda arbeten; dricker Budweiser och käkar stekt flundra; hugger sin ved, lagar diskmaskinen och sköter om sin hund. De snapsar på julafton, jagar hjort, köper Triss och är djupt engagerad i Mellon; lyssnar på Mikael Wiehe, Andrea Bocelli, Celine Dion, Barbra Streisand, Tomas Ledin, Whitney Houston, gillar drama, thriller och action på film.

Någon framträdande roll verkar dock inte böcker ha i högerpopulisternas värd.

En bra indikation på deras åsiktsinriktning får vi också om vi kollar av deras ”gilla”-markeringar:

Bayern Munchen, stoppafusket.nu, Smålandsposten, Nej till EU- Ja till Nordisk Union, Vi som hatar journalister & politiker för att dom alltid vinklar sanningen, Ebba Busch Thor, Sverigedemokraterna, Nyval nästa, Jimmie Åkesson, Bojkotta Skavlan, Ian Wachtmeister, Granska feministiskt initiativ, Janne Josefsson; Sverige först och främst, En öppen och sansad migrationsdebatt, Den tysta revolutionen i Sverige, Folkets Demonstration, Sverigedemokraterna och Jimmie Åkessons trogna vänner, Stoppa maktmissbruket, Löfvenbort som statsminister, Tryckfrihet; Budapest digital nomads, Golfnyttan i samhället, Swexit: Sverige först, Våradrömmarsstad, South Florida Real Estate, Champagne, Bodybuilding, Home Business opportunities, Miami beach real estate, Svensk i USA, Call center career hub, Folkets demonstration, Totalförbjud våldsideologin islam! …i vårat land!, Stoppa maktmissbruket, SD Thailand, Vi som tycker det ska stå vad journalister och debattledare röstar på!; Jim Humble, sallt och peppar restaurangen, Vi som inte godtar tv4as censur av verkligheten, Storregion Nej Tack; Catrine Tollström, Spotify, The golden days (restaurang), Restaurang Göteborg, Åva Kiosk & Camping, La Perla-Emilio Ingrosso, Världens historia; Vänner som gillar Solvalla, Rädda Gros bokhandel, Hund- och katt gruppen, Vi som gillar fyrar, Pensionär Upproret; Donald Trump, Jimmie Åkesson, Stöd svenska poliser, Zlatan, Vi som vill att Gustav Fridolin ska avgå, Negerbollens dag, Bojkott Skavlan, Annie Lööf , Granska Feministiskt initiativ, Jytte Guteland, Inga kommunister i Sverige, Kungahuset, Jag vill ha fler vänner på Facebook, Per Moberg, Bort med Bildt; Mitt Kors/My Cross, Ändra svensk vapenlag på demokratisk väg, Vladmir Putin Fan Club, TOTALFÖRBJUD VÅLDSIDEOLOGIN ISLAM! …i vårt land!, FOLKETS DEMONSTRATION, Rör Inte Nationalsången, Garbo-fans i Sverige, Donald Trump for President, Vi protesterar mot massinvandringen,  Stoppa våldet i Sverige!, Heja Jimmie, Vi som vill att Özz och Soran får mindre plats i Media, SVERIGE UT UR EU! Det MÅSTE få ett SLUT på RÖVERIET; Bojkotta ordet hen, Henrik Arnstad exponerad, Järnia Tools Nordsjö idé & Design Ronneby, Pizzeria Valentino, Europé For Europeans II, Stäng gränsen, Crusaders for the west, Nej till gratis körkort och alla andra särrättigheter för invandrare, Stoppa hetsen mot svenska patrioter, Stop the mosque in Melbourne, Swedes for Donald Trump, Trumpexperten, Jack Daniel´s Tennessee Whiskey, Fast Muscle Car, Lowlows, Sverige först och främst, Vita Kränkta Kvinnor, Bojkotta turkiet, Hot Rod Pinup Magazine, Nej till fler asylboenden i Sverige,  Nej till EU – Ja till Nordisk Union, Vi som tycker Malena Ernman är en Hycklare, Nej till EU-skatt, Ja till Monarki, Stolta islamofober, Christian Defence League, Låt Aldrig Anna Kinberg Batra bli Statsminister, Värna om Sverige, svenskar och svenska traditioner, Jimmie Åkesson, Stefan Löfven och alla sossar är landförrädare, Vi som hatar journalister & politiker för att dom alltid vinklar sanningen; Stoppa Strandhälls sjukskatt, Police Sweden, Utvisa kriminella invandrare, Isas Hemservice, Avgå Gustav Fridolin, Avgå Stefan Löfven, Vi som hatar journalister & politiker för att dom alltid vinklar sanningen, Förbjud utländska chaufförer på svenska vägar, Jimmie och Sverigedemokraterna Räddar Sverige, Vi röstar SD För Att Bli Av Med ISIS, En Arg Blatte Talar, SD fri yttrande, Stöd Svenska polisen, Nej till fler asylboenden i Sverige, Sverige först och främst; Mitt Kors/My Cross, Försvarsmakten är ingen budgetregulator!, Vi som vill göra Sverige till en GMO- fri zon!, Bankreform.se, Vi som vill flytta till Polen!, Vi som vill bo kollektivt när vi är gamla, Det går inte åt helvete!, HÄR STANNAR SVERIGE!, Medeltidsveckan, Flyktingar åt alla. Låt hela Sverige lida, STORREGION NEJ TACK, SWEXIT: Sverige först, Rätten att odla ekologiskt, Kostdemokrati, Trädgårdsintresserade, Vi Som Vill Ha birro Till Julvärd 2016, Sverige först och främst, Folkstorm mot sociala försämringar, STOPPA MAKTMISSBRUKET 2.0, Vi som stödjer Marcus Birro, Hemvärnet, Ändra svensk vapenlag på demokratisk väg, TOTALFÖRBJUD VÅLDSIDEOLOGIN ISLAM! …i vårt land!, Det räcker nu!! Jag vill ha omval,NU!!, Heja Jimmie….

Sammanfattningsvis har vi här att göra med människor som är rätt vanliga – men som sticker ut dels därför att de har åsikter, dels för att de (stundtals) har rätt vassa sådana. Och misstanken finns att vi här har att göra med en grupp människor som bär fram en ny tidsanda.

Låt oss nu punkt för punkt gå igenom några av de viktigaste kännetecknen som populismen har - och exemplifieras hur de gestaltas i sin högervariant – samt slutligen någon fundering kring varje punkt.

*

Ett av populismens främsta kännetecken är att det ser omvärlden som uppdelad i två olika fält, framförallt att samhället består av ”folket och eliten”. Populismen är kritisk mot överheten, men ser positivt på folket. Den talar ofta illa om politiker och mot detta ställs vanliga väljare, som anses ärliga, goda och illa behandlade av makthavarna.

Men det finns också andra områden där denna dualism gör sig påmind – det handlar om närande och tärande; goda och onda; de sovande och de vakna; giriga och modesta; skurkar och hjältar; etc.

*

”En massa överbetalda politiker och lobbyister som är mutade ska bestämma över vad vi ska tycka och rösta”; ” Jävla skämt! Som vanligt, stora "corporation" vinner. Vad säger vi, vanliga människor?”; ”Eliten vet inte hur vanligt folk har det”; ”Det är dags att vi säger ifrån.” Förminskningen av antalet människor som deltar i den demokratiska processen är besvärande, då den medför att alltfärre beslut fattas utan folklig förankring och medverkan. Idag vet folk knappt vilka politiker dom valt, och har kanske aldrig träffat dem. Förr var det du och dinna grannar som bedrev politiken, idag är det främmande frånvarande människor du inte känner. Förminskningen av antalet människor som deltar i den demokratiska processen är besvärande, då den medför att alltfärre beslut fattas utan folklig förankring och medverkan. Idag vet folk knappt vilka politiker dom valt, och har kanske aldrig träffat dem. Förr var det du och dinna grannar som bedrev politiken, idag är det främmande frånvarande människor du inte känner. Förminskningen av antalet människor som deltar i den demokratiska processen är besvärande, då den medför att alltfärre beslut fattas utan folklig förankring och medverkan. Idag vet folk knappt vilka politiker dom valt, och har kanske aldrig träffat dem. Förr var det du och dinna grannar som bedrev politiken, idag är det främmande frånvarande människor du inte känner. Förminskningen av antalet människor som deltar i den demokratiska processen är besvärande, då den medför att alltfärre beslut fattas utan folklig förankring och medverkan. Idag vet folk knappt vilka politiker dom valt, och har kanske aldrig träffat dem. Förr var det du och dinna grannar som bedrev politiken, idag är det främmande frånvarande människor du inte känner.

Det finns dock en dimension hos populismen när det gäller folket som är speciellt intressant. Ett ständigt återkommande argument är att svenska folket sover en törnrosasömn. Folket är manipulerade av medierna som i maskopi med politikerna mörkar det som egentligen händer.

Därefter följer flera olika scenarier. Ett är att folk börjar inse vad som händer. Nu står vi inför en urladdning där allt kommer att ställas tillrätta! Ett annat scenario är att vi går mot undergången. Sverige är på väg att försvinna. Möjligtvis blir det ett inbördeskrig – men med oklar utgång.

På denna punkt skiljer sig egentligen inte höger- och vänsterpopulister åt. Det är ett vanligt argument i politiska sammanhang att folket på ett eller annat sätt är nedsövt, förda bakom ljuset, har förvandlats till mähän, eller är förtryckta och inte vågar säga sin mening (om de inte har berövats förmågan att ha en). Det är en passivitet som sprids via medierna, konsumismen, skolan eller den allt snävare åsiktskorridoren.

*

En variant på folket och eliten är tanken att Sverige kan delas upp i närande och tärande. Populismen tycker sig kunna observera att det finns en grupp som lever gott på andras bekostnad. Utgångspunkten är att vi ska äta vårt bröd i sitt anletes svett. Inga lättingar ska sko sig på andra.

Exempelvis kan vi läsa att de säger att ”En 64-årig nyhitkommen invandrare får full pension efter ett år. Han/hon garanteras lika stor pension som den svensk som arbetat heltid hela livet. De som inte arbetat heltid – t ex varannan kvinnlig pensionär – hamnar under fattigdomsgränsen. Är detta okej tycker ni?”

*

Det är förstås svårt att hitta en samhällsbeskrivning som inte gör gällande att den ena eller andra samhällssektorn är mer "nyttig" och livgivande än den andra. Att det finns något som utgör "modernäringen" eller är den centrala välståndsbringande kraften.

I dagens samhällsdebatt hittar vi många olika sådana försök att peka ut vad som är Primus Motor. Vattenkraften och råvarorna har tagits ifrån norrlänningarna som blivit kolonialiserade. Eller bondläpparna som livnär sig på storstädernas dynamiska tillväxt. Välfärdsprofitörerna som roffar åt sig av skattebetalarnas pengar. Och så vidare.

Det är svårt att hitta en politisk ideologi som inte pekar ut en samhällsbärande kraft som hävdas bör få respekt och livsluft. Konservatismen har sina väktare på muren; liberalerna entreprenörerna; socialister det arbetande folket.

*

I populisternas värld finns också dimensionen ”skurkar och hjältar”. Populisten ser ofta några elaka herrar som huvudförklaringen till samhällets problem. Och mot dessa vederstyggliga typer uppträder ibland hjältar som med sitt mod och ädla avsikter ger skurkarna en match. 

Det kan hos några populister vara någon journalist som gör rent hus med det korrupta etablissemanget - som när mediepopulismen får fritt spelrum i deckare skrivna av journalister som Stieg Larsson eller Lisa Marklund - kanske en modig Jan Guillou eller Janne Josefsson.

Bland vänsterpopulisterna är det kanske strejkledaren eller de kampvilliga demonstranterna; och tycks det som, hos högerpopulisterna är betoningen mer lagd på att peka ut skurkarna snarare än att hylla hjältarna. De verkar inte är lika lättfunna på den kanten.

Det genomgående hos högerpopulisterna är att diagnosticera eliten/skurkarna med idioticism.

”Svenska politiker och myndigheter måste tillhöra de mest naiva och korkade i hela världen medan omvärlden skrattar åt oss. Uttrycket "Die dumme Schweden" kommer verkligen till sin rätt här.”; ”Herrejisses!! Förstår ni vilka korkade kommunpolitiker...vi har i Lilla Ljungby ”; ”Som vanligt blir man inte förvånad över Centerpartiet, och deras dumhet och naivitet. (Rubrik: LÖÖF: Låt bilbrännare jobba hos polisen.”; ”Wallström kan dra åt helvete! Låt Turkiet sköta sitt!”; ” Återigen ska Sverige spela världsbäst!!  Lämna ut honom...genast ! (Rubrik: Misstänkt för terrorbrott gripen på Arlanda)”; ”Va fan klagar dom över?? Gilla läget, dom har själva valt! Ibland kanske det är bättre att vara rakryggad,och dra ett streck i sanden. (Rubrik; Minskad ersättning för flyktingbarn upprör)”; 

Ledande politiker ligger givetvis högt på högerpopulisternas skurklista. Gustav Fridolin verkar ha efterträtt Åsa Romson, liksom statsminister Stefan Löfven allt oftare hamnar i skottgluggen, inte sällan med epitetet ”Svetsarn”, något som också ifrågasätts: ”Skriv inte att han är svetsare, det är ett hån mot alla i det yrket, möjligen kan han ha punktsvetsat ett par månader i sitt liv o det är inte märkligare än att trampa på en pedal, en apa kan lära sig det snabbt, svetsare fy fan vilket överord liksom statsminister, fy fan en gång till!!!”

Men tillmälena till Löfven är ändå rätt modesta jämfört med vad skulle kunna förvänta oss - på grund av ämbetet; men också andra makthavare är illa sedda, inte minst polisens chef Dan Eliasson – ” Världens i särklass mest tondöve och inkompetente chef? Endast möjligt i trams-Sverige där löjlen /Löfven/ håller spån dummare än sig själv om ryggen.”

Historikern Henrik Arnstad verkar vara illa omtyckt av högerpopulisterna, som annars mest irriterar sig på att olika sorters ”experter” inte presenteras med partitillhörighet och framförallt förekommer alltför ofta i regimens medier.

Men det saknas inte helt hjältar i högerpopulisternas värld: ”Mycket märkligt! Hur kan man säga att det går bra för ett land, när man tullar på sparandet, och har en utlandsskuld som galopperar iväg! Bara SD, som har ryggrad att säga nej”.

En och annan bloggare betraktas också som sanningssägare, men det verkar som om det bland högerpopulisterna finns plats för fler hjältar.

*

All maktutövning har nytta av att peka ut en fiende, något som är "det andra". Det är till och med så att kritikerna av "vi" och "de andra" och som försöker dekonstruera slik indelning av ett samhälle som borde präglas av en stor mänsklig gemenskap ibland beskriver ofoget som något som praktiseras av just "de andra"…

Men frågan är om vi här ser en skärpning av framförallt kritiken mot skurkarna. Även om vi alltid har haft mobbingoffer - på skolgården, på jobbet, i släkten - så finns det anledning att fundera över om den nya tekniken inte bara återspeglar sådant som tidigare hölls mellan skål och vägg, utan också faktiskt framkallat nya förmågor att vara elak mot andra.

Det sk "näthatet" skulle i så fall inte bara vara en reflex av sådant som alltid sagts, utan också representera något kvalitativt nytt. Något som bärs fram av den nya tekniken och därför förändrar demokratin och folkstyrets villkor.

*

Ett annat viktigt kännetecken för populismen är att den beskriver utvecklingen som negativ. Landet befinner sig i en långsam men säker förfallsprocess. Det finns någon slags ursprunglighet som är på väg att gå förlorad. Och som populisten vill återupprätta. Det genuina, den gamla fina andan som rådde förr, det äkta och det autentiska.

”Vad har PK-fascisterna ställt till med?”; ”Hur fan funkar Sverige! Det blir bara värre!”; ”Mohamed är det vanligaste namnet för män i Sveriges tredje största stad. Är det bara jag som tycker att det är konstigt? Jag har inget emot namnet Mohamed men om det vanligaste namnet i Saudiarabiens tredje största stad blev Anders, så skulle de också höja på ögonbrynen. Det där med "islamisering" låter inte så extremt helt plötsligt.”;
”Sverige kan krossas på under en vecka. Ni kommer nog bli förvånade över hur snabbt allt kan gå åt pipan.”;
”Ingen verkar ha tid med nåt..(Rubrik; Misstänkte mördaren utreddes aldrig)”;
”Malmö visar vägen för det nya Sverige..(Rubrik; Så blev Malmö en av Sveriges fattigaste städer)”;
”Stackars tjej /som blivit våldtagen/ varför gör inte regeringen något. De som blir tagna släpps ju inga påföljder alls. Förstår inte politikerna att detta blir samma sak som att ge tillåtelse att misshandla, våldta tjejer. Varför byts inte denna regering ut. Dom klarar ju ingenting.”

En viktig del av populismens förkunnelse är också att det inte bara är eliten som är girig, utan också att vissa befolkningsgrupper håller sig undan plikten att göra rätt för sig. Socialbidragstagaren, skolkaren, latmasken är ständigt närvarande i diskussionen – ibland handlar det om att folk av naturen är lata, att deras kultur är arbetsskygg, eller att bidragen är för höga: ”Socialbidragen är så väl tilltagna och flerbarnstilläggen enorma så det finns ingen anledning att jobba.”

*

Den populistiska förkunnelsen om förfallet är ett strå vassare än de gängse politiska utsagorna som alla oppositionspartier ägnar sig åt på temat att regeringen misskött sitt ämbete, men något försiktigare än de eskatologiska teman som marxister och kulturkonservativa brukar ägna sig åt. Möjligtvis hamnar populisterna ungefär på samma våglängd som andra kritiker av tidsandan, exempelvis vänsterns klagomål på den nyliberala epokens förfall, eller före det, borgerlighetens suckar över den socialdemokratiska dominansen med Harpsundsdemokrati och korporatism.

Kanske kan vi säga att det alltid finns utrymme för en politisk berättelse på temat förfall och undergång. Det som utmärker populisterna är dock att de anser sig kunna namnen på de skyldiga, och att de bakom allt anar en eller annan form av komplott….

*

Populismen ser ofta den negativa utvecklingen som en konsekvens av en konspiration.

Ibland är det långtgående påståenden om att världen styrs av Bilderberggruppen, familjen Rothshild eller Illuminati. Stundtals hävdas att någon tankeskola ligger bakom samhällseländet, typ feminister, kulturmarxister eller vänstern.

Från vänsterpopulister är en vanligt framförd uppfattning att den nyliberala epoken intrigerats fram av näringslivsorganisationer och exempelvis Timbro.

När högerpopulisterna talar låter dock så här:

" SVT BULLSHIT FAKE PROPAGANDA- IDIOTER, TROR NI INTE ATT FOLK HAR GENOMSKÅDAT ERAN AGENDA NU?
TÄNK IGEN ERA INAVLADE KULTURMARXISTISKA TROLL. NI HÅLLER PÅ ATT BLI ARBETSLÖSA NI PATETISKA LÖGNARE!!”; ”När man talar om det låga barnafödandet så beskyller man oftast endast politikerna, men vad är det för budskap som bloggerskorna skickar ut till landets unga kvinnor egentligen?”

Inom ramen för populisternas konspirationstänkande finns också uppfattningen att makthavarna är bedrägliga:

"Vem tror på politikerna? Inte jag, iallafall! 120000 nya jobb har tillkommit säger dom! Hmmm...hur räknar dom då? Räknar dom alla Fake-jobb, som bemanningsföretagen annonserar ut, för att ständigt ha en stor personalbank, utifall att ett nytt jobb, skulle dyka upp?”; ”Folkomröstningen i Ungern är helt riggad”; ” Svt är kapat av (s), kyrkan är nu en del av partiapparaten, nej, kyrkan förkunnar inte kristen tro, utan vänsterpolitik.”;

*

Populisten angriper ofta överhetens frosseri och hävdar att det är ett resultat av att ”vanligt folk” inte längre har något att säga till om. I kontrast till elitens påstådda girighet ställs ofta folkets ärlighet och arbetsamhet. Överhetens dekadens viktas mot folkets dygder.

För vänsterpopulister handlar det oftast om kapitalister som smörjer kråset på det arbetande folkets bekostnad. Högerpopulisterna har tydliga exempel på girighet, och gränsdragningen gentemot vänsterpopulisterna är inte lätt att göra. Gemensamt har de en kritisk inställning till storföretag, men det är mer på den borgerliga kanten som det finns en beundran för småföretagarna.

*

Till populismens påståenden finns också att samhället egentligen har stora resurser, men att dessa försnillas. Det finns tillgångar som skulle kunna tillförsäkra oss en god välfärd, bara makthavarna tar sig samman.

Vänsterpopulister pekar på de stora förmögenheter som kapitalägare och makthavare roffat åt sig - och anser att om dessa rekvirerades av goda politiker - och kanske kombinerades med pricksäkra skatter - så skulle välfärden kunna byggas ut rejält.

För högerpopulisterna är resurserna oftast insprängda i den misskötta välfärdsstatens byråkratiska korridorer. De kritiserar slöseri med skattemedel. De önskar att det som tillhör folket ska lämnas tillbaka genom sänkta skatter eller besparingar.

Landet av mjölk och honung i den episka meningen kanske inte förespeglar någon av de populistiska grupperna, men i vart fall skulle en betydligt hyggligare tillvaro om eliten tog sig samman.

Så här formulerar sig högerpopulisterna:

”Äntligen börjar Malmö Stad tänka ekonomiskt. De ska nu köpa 56 bostadsrätter för att få plats med alla flyktingar. Otroligt bra investering.”; ”Nu rullar miljarderna snabbt! Märkligt med tanke på att migrationen skulle ge Sverige kompetens-tillskott!!!”

*

Populisterna ligger i sitt budskap inte alltför långt från vad många andra politiska inriktningar hävdar, nämligen att samhällets välfärdsresurser kan växa. Egentligen tävlar de flesta partier om att hitta potentiella tillväxtområden i samhället. De söker efter trösklar som bromsar utvecklingen, eller andra hinder för människors chanser att växa.

Möjligtvis tenderar populister att mer betona samhället som ett nollsummespel. De är mer intresserade av att fördela existerande resurser än att hitta metoder för att öka hela den gemensamma kakan. Populisten söker efter gömda resurser för att kunna dela ut dessa till de rättmätiga ägarna. Medan andra partier vill påverka den rådande förmögenhetsfördelningen genom att gradvis höja dem som har det sämst ställt

*

Allt detta leder fram till populisternas föreställning om att det behövs en upprensning. Någon form av reningsbad, så att agnarna kan skiljas från vetet. Det kan vara ett katarsis i biblisk mening men oftast är det andra konfrontationer som populisterna drömmer om. En urladdning som ställer åter det som blivit snett.

Nära tanken på upprensningen ligger hyllningarna till Brexit: "Vilken kalasnyhet en midsommarafton! Äntligen...börjar vi se slutet på detta pengatörstande och politiska spektakel. Suveräna länder ska bestämma själva. Ut ur EU, så fort så möjligt. Heja England”; "Swexit nästa!”.

För att vara LO-ordförande så verkar Karl-Petter Thorwaldsson klara sig rätt bra från populistisk kritik, även om det förekommer, men då i ett större sammanhang: ”Karl-Petter det är sådana som ni inom sjuklövern som har gjort att det ser ut som en katastrof i Sverige. Ta nu inte och skyl ifrån er för det är ditt parti och alliansen som har varit i regeringsställning det senaste 10 åren. Men det är väl sossarnas logik att det är andras fel. Så för er egen skull avgå med omedelbar verkan så kanske SD kan styra upp något innan valet.”

*

Politiska partier frestas ibland att erbjuda folket någon form av storstädning. Men oftast handlar det om enskilda politikområden eller branscher som anses behöva en uppsträckning. Det som skiljer ut populisternas budskap är att utgångspunkten är en betydligt allvarligare lägesbeskrivning än den gängse. Populisterna tar sin utgångspunkt i folks vrede - och utlovar en rejäl urladdning.

Exempelvis socialdemokratin har burits fram av ett budskap om en nödvändig förändring, men denna har gått från att vilja en omedelbar förvandling till en långsam reformistisk process. Rörelsen har först sjungit ”det dånar i vredens krater” för att sedan nynna på ”I natt jag drömde”.

För den som röstar på populistiska partier görs det ibland för att ”röra om i grytan” och därmed egentligen påverka de etablerade partierna snarare än att ansluta sig till en ny politisk rörelse.

*

Nära tanken på en upprensning ligger också att populismen bygger på ett starkt förenklat politiskt budskap.

Populismen skildrar verkligheten oerhört enkel och lättbegriplig. Den reducerar stora och komplexa förhållanden till en fråga om att en stark vilja kan ställa allt tillrätta med några enkla åtgärder. Populisten utgår från något statistiskt förhållande, och visar att man med ett eller två pennstreck kan få hela världen att bli bättre. Att detta inte sker, trots att det är så enkelt, beror på att eliten är korrumperad, säger populisten, och tror sig, som vi sett, dessutom ofta veta vilka skurkarna är.

*

Det är lätt att kritisera förenklingen som politiskt budskap. Men det går också att vara kritisk mot alla som gör verkligheten alltför komplicerad. Politik kan beskrivas som en metod att försöka frysa oöverskådliga flöden för att skapa åtminstone tillfälliga balanspunkter. Eller upprätta "öar" av stabilitet där det är möjligt att ta skydd från den annars naturligt kaotiska tillvaron.

Det som ibland irriterar många är att den politiska debatten upplevs som käbblig och obegriplig. Skälet kan sägas vara att verkligheten är svår att greppa varför käbblet är ett slags kvitto på att det inte finns någon som har full information om hur det egentligen förhåller sig. Det politikerna gör när de käbblar är att de demonstrerar att ingen har en stabil kunskapsbas att stå på för att kunna styra utvecklingen rationellt.

Detta skapar en möjlighet för den som slagfärdigt kan förenkla det komplexa. Populismen är såtillvida en slags pedagogisk metod av den typ som en populärvetenskaplig artikel tvingas ta till när den ska försöka förklara för läsaren vad strängteori går ut på.

Vad vi kan se är att populisterna på sociala medier inte kan beskyllas för att vara överdrivet problematiserande. Det finns mycket sällan försök att se bortom dagsaktuella frågor genom analys och reflektion. Inläggen är nästan alltid "i" en fråga, mycket sällan "om". Debattörerna är just debattörer som friskt förkunnar sin åsikt utan att närmare försöka förstå ett händelseförlopps komplexitet. ad det egentligen är som händer.

Det har talats om att debatten på sociala medier är "faktaresistent". Men det är minst lika träffande att prata om en tendens till "reflektionsfobi".

Det ligger förstås nära till hands att spekulera i om det är den nya tekniken som inbjuder till denna brist på försök att förstå händelseförlopp - och desperata längtan efter att med snabba inlägg snarare bli en del av det?

Förr, när vi läste tidningarna och följde nyhetsrapporteringen i radio och TV var vi en publik som beskådade och funderade över det politiska händelseförloppet. Vi var på distans både rumsligt och i tiden. Men idag är vi närvarande - det som händer sker inte i riksdagen utan på bildskärmen. Det hände inte i förmiddags utan det händer nu. Och vi är inte åskådare utan deltagare.

I den meningen är talet om att vi gått från att vara en folkrörelsedemokrati till en publikdemokrati lite vilseledande. Högerpopulismen är ett bra exempel på att publiken vägrar sitta på läktaren utan snarare har stormat fotbollsplanen och lika mycket pucklar på domare och spelare som slänger in fler bollar i spelet - som inte längre följer vare sig Svenska Fotbollsförbundets regelbok eller etiska riktlinjer.

Ett citat kan tala för vad det handlar om: ” Inget nytt under solen, men hur ska det gå till att få en mer sann demokrati. Vilja och förmåga finns på olika händer, men hur ser metoden ut, den som ska växla in på nytt spår? Kommer riksdagens ledamöter att avstå sina privilegier? Dagens materiella karaktär rymmer svårligen dialoger om sann demokrati, om förändringar i ett samhälle som fungerar ganska hyfsat. Först vid stor kris kan nya vägar prövas.”

Vi bör observera att ett bärande element i den populistiska förkunnelsen är att genomföra en verklig demokrati, så att folket på allvar får bestämma utvecklingen. Det paradoxala är att denna övertygelse stundtals bärs fram på ett sätt som ger icke-demokratiska vibrationer. De faktiskt folkvalda idiotförklaras – en politik som uppenbarligen haft folkligt stöd ses som något överheten hittat på. Folkets vilja sätts i första rummet – men samma folk betraktas stundtals som förda bakom ljuset.

Förklaringen till denna paradox kan förstås vara att demokrati uppfattas på mycket olika sätt. Den gängse tolkningen har varit att demokrati översätts rösträtt, parlamentarism och rättsstat. Demokrati har, tolkat på detta sätt, varit ett sätt att härbärgera folkmassans åsikter och strävanden på ett balanserat och nyanserat sätt.

Genom att kanalisera folkviljan via representanter har den bästa avvägningen mellan åsikt och ansvar gjorts. När folket delegerar de faktiska besluten till de folkvalda frånsäger de sig också ett direkt ansvar för styrandet, men har möjligheten att utkräva ansvar i efterhand.

Eller uttrycket mer rättfram – rösträtten ersatte revolutionen som uttryck för folkets vrede och massamhällets tendens att störta det existerande snarare än att bygga något nytt och hållbart.

Frågan är emellertid om det vi nu ser är ett exempel på att rösträtten används på ett sätt som är revolutionärt? Och populismen är den ideologiska grund som bär fram denna samhällsförändring?

 

Nyliberalismen har segrat, men sen då?

Nyliberalismen har segrat, men sen då?

Mediesamhället – en realistisk skeptiker tänker högt

Mediesamhället – en realistisk skeptiker tänker högt