Läget på 10 minuter

Jag ska strax iväg och prata med Uppsalas liberaler. Ombedd att på 10 minuter dra "läget", vilket är, som det heter, en utmaning.

Kommer inte att hinna. Men om jag skulle det, hade jag sagt följande:

Dagens situation – på 10 minuter

Stig-Björn Ljunggren

2017-05-13

 

Hur klara av dagens situation på 10 minuter?

En sammanfattning är att vi nu befinner oss i det nya normala. Framtiden är som nu, fast lite annorlunda.

Jag drar några huvuddrag. Snabbt och oöverskådligt.

Så här är det, som JAG ser det.

*

Globaliseringen fortsätter, men möter problem när förlorarna revolterar genom valurnorna.

Donald Trump, exempelvis, är en revolutionär.

Eliten blir kosmopolitisk, befolkningen reagerar genom att tribaliseras, vilket leder till att eliten blir ännu mer kosmopolitisk.

När demokratin används för att bromsa utvecklingen kommer de som vill utveckling i tangentens riktning att börja tvivla på demokratin.

Demokratin är en lågfrekvent beslutsmetod för ett högfrekvent samhälle. Om den högfrekventa tillvaron upplever demokratin som ett problem kommer de att försöka runda den..

Och de övriga kommer att leta efter någon som kan lova att återupprätta den forna ordningen. Någon som pekar med hela handen.

Vi får en auktoritär demokrati.

Eller illiberal. Eller populistisk.

Trumpism, putinism, demokratur, etc.

*

Vi lever i Asiens århundrade. Vi återgår till det normala, att de befolkningstäta områdena är den geopolitiska mittpunkten.

Världen har gått från att vara bipolär till att bli multipolär.

Nationer på dekis försöker med våld att återupprätta sin position. Eller så flyr befolkningarna de havererade civilisationerna och skapar en ny tid av folkvandringar.

Migrationen ger möjligheter.

Exempelvis att skapa en integrationsindustri. Eller etablera populistiska xenofobiska rörelser som stärks när industrin måste rekvirera välfärdsresurser från verksamheter som skattebetalarna pröjsat för i tron att de ska fungera.

*

Globalisering kan också vara urbanisering. Eller ”aggomeration”, förtätning, som gör att 1 hjärna + en hjärna = 2,3 hjärnor.

Landsbygden evakueras. Städerna växer till utvecklingskorridorer.

Men Axel Oxenstiernas regionindelning pallar för trycket.

Så vi har 3-4 biljettsystem att välja mellan på Uppsala Central.

Urbaniseringen är en konsekvens av service- och tjänstesamhället.

I detta samhälle kommer maktkampen att röra kontrollen över det välfärdsindustriella komplexet.

Urbanisering kräver att det byggs mer. Städer där ¼ av befolkningen känner en docent i rättshaverism riskerar problem.

*

Sjukvården utvecklas från att vara en nödåtgärd till att bli en del av det goda livet. Sjukvården kan göra oändligt mycket mer än förr, efterfrågan är oändlig, förväntningarna enorma, resurserna begränsade.

*

Folk flyttar inte till jobben, utan jobben flyttar till folk.

Kunskapssamhället. Där fler duschar före jobbet än efter.

Högskoleutbildning (eller motsvarande) blir inträdesbiljetten till arbetsmarknaden. Samtidigt blir skolan en uppfostringsanstalt medan vårdnadshavarna befinner sig i produktionen.

Med förskolans utbyggnad har Sverige genomfört den mest omfattande och lyckade socialiseringen i världshistorien. Familjen har blivit församhälleligad.

I kunskapssamhället kommer den som kontrollerar utbildningssystemet att ha makt.

Är skolan till för statens utveckling, nationens fortlevnad, en födkrok för kapitalismen, eller är den till för familjerna, för eleverna?

Och de som befinner sig i skolan, mellan 2 år och 22 år, kommer att utveckla allt mer sofistikerade metoder för att slippa bli kontrollerade.

*

Förr var det den partistiska logiken som präglade politiken och människors förståelse av degemensamma frågor som politiken ska hantera.

Idag är det den mediala logiken som bestämmer.

Medierna har ersatt partierna som mötesplatsen mellan folket och eliten, politikerna och väljarna.

Digitaliseringen av samhället gör att de traditionella medierna förlorar sitt privilegium att organisera informationen. Mellanhänderna försvinner.

Delningsekonomin kommer att dra undan mattan för de traditionella strukturerna, ungefär som ångmaskinen fördärvade jordbrukssamhället. Plattformskapitalism, Bitcoinkedjor och annat ofog gör det svårare att beskatta befolkningen.

*

Vad vi inte får glömma är

·        klimatet

·        robotisering

·        juridifiering

·        konsumismen

             

*

Vi lever i förkrigstid.

Det kan smälla var som hest när som helst.

Det är ett lågfrekvent, decentraliserat, assymetriskt krig och borde vara en välsignelse för alla som längtat efter

Ryssen rör på sig. Inte för att Putin är galen, utan därför att han är orolig över den egna befolkningens revolutionära ådra. Det behövs en yttre fiende. Ochdet FINNS en yttre fiende.

Ryssarna har lärt sig tre saker av historien.

För det första, de kan lita på ingen. Så fort omgivningen får chansen kommer de att försöka erövra moderjorden.

För det andra, det finns ingen anledning att vara två på bollen. Första smällen vinner, som de säger i Hälsingland.

För det tredje. Den HÄR gången ska inte kriget utkämpas på rysk jord.

Ett land har alltid en armé, sin egen, eller någon annans.

Värnplikten återinförs. Gotland ska plötsligt försvaras. Nato-anslutning blir en festförstörare.

Åsiktskorridorerna blir fler, den gemensamma berättelsen tunnas ut, staten och ansvarstagande kosmodemoniska företag hjälps åt för att uppfostra och disciplinera det digitala samhället.

Med internet fick vi ökade friheter. Men också en populistisk opinionsbildning och möjligheter för trollarméer att invadera.

Frihet under observation blir konsekvenserna.

Friheten villkoras när allt fler söker ett återupprättat gravitationscentrum, en ny samhällsgemenskap. Något som står ovanför den enskildes kortsiktiga ambitioner till självförverkligande.

Narcissism är inte längre en diagnos eftersom den är så allmänt förekommande.

Individen, den icke-delbara personligheten, är död. Istället får vi dividen, den multipla personlighetens möjligheter att odla många olika identiteter under en livscykel.

Farmor har fått en ny pojkvän.

*

Sverigedemokraterna har kommit för att stanna.

Blockpolitiken överlever allt.

Alla regeringar kommer därför att vila på lösan sand.

Partierna är förstatligade.

Politikerna blir därför i princip folkvalda tjänstemän som ska förklara för folket – oftast via någon halvutbildad journalist - varför problem inte går att fixa på en gång.

Höger och vänster flyter samman till hönster.

En ny dimension öppnar upp sig i politiken, mellan de traditionella och förnyare, mellan radikalkonservativa och progressiva, mellan livsstilskonservativa och livsstilsliberala.

Detta klyver alla partier.

*

Vi lever i en sönderfallande struktur som upprättades när jordbrukssamhället blev ett industrisamhälle, när vi gick från kretsloppets logik till den linjära logiken. Nu löses även den upp och vi går in i ett pointillistiskt samhälle:

-         Det är ett nytt samhällsparadigm, i begreppets ursprungliga mening, alltså att olika paradigm inte förstår varandra

-         Rum och tidsdimensionen försvagas

-         Utvecklingen blir episodisk

-         Komplexitet och dynamiska processer gör styrbarheten låg

-         Vi jobbar med sannolikheter, inte prognoser

-         Perspektivet framåt och bakåt försvinner, nuet regerar

-         Nuet präglas av problemanhopningar

-         Makten löses därför upp och den monocentriska samhällsordningen avlöses av en multicentrisk

Slutsats: Den som är kvar i det gamla samhällsparadigmet tycker detta verkar obegripligt. De som befinner sig i det nya paradigmet säger att det är precis så det är.

 

 

 

Funderingar över ett hundraårigt vänsterparti (2)

Funderingar över ett hundraårigt vänsterparti (1)