Funderingar över ett hundraårigt vänsterparti (2)

Jag fortsätter mina anteckningar om vänsterpartiet - och som tidigare påpekats "nollställer" jag partiets texter och försöker yxa fram en rimlig rekonstruktion av vad partiet kan sägas stå för, om vi ser till 100 år av programtexter.

Min hållning är således att tolka texterna i positiv anda. Och att se detta som anteckningar, inte som färdigt resultat.

Till att börja med kan vi se att vänstern fotar sin socialistiska övertygelse i uppfattningen om ”alla människors lika värde”. Målet är att ”skapa ett klasslöst samhälle, fritt från förtryck”. Detta är målet. Men vägen dit måste mejslas ut med insikt om att ”människor formas av det samhälle vi lever i”.

Vänstern resonemang går ut på följande. Vi ”är självständiga, tänkande individer”, men samtidigt så blir vi ”människor först i samverkan med andra individer”.

Vänsterns resonemang blir därför följande:

”Vi skapar oss själva, vårt samhälle och vår historia, men vi gör det under bestämda förutsättningar som vi inte själva valt.”

Således, uttryckt på ett annat sätt: Vi är individer, som själva kan tänka och agera, men människor, alltså individer med personlighet, blir vi först i samverkan med andra. Ingen är en ö, utan folk i egentlig mening blir vi först när vi interagerar med andra, och det gör vi per automatik i ett samhälle.

Den enklaste tolkningen är att vi till skillnad från djuren samverkar med andra, inte enbart av instinkt, utan reflekterande och medvetet. Problemet att nå det fria samhället blir då att människor är inlåsta i traditioner och tankestrukturer, något som går att ändra på tack vare den reflekterande förmågan. Men det kräver en knuff i rätt riktning – av någon som förstår sammanhanget.

Denna knuff kan vara en politiskt medveten ”förtrupp”, men vänstern ser i första hand att kampen för ett bättre liv lär människorna själva mer om hur världen är beskaffad – och hur den kan ändras genom medvetna insatser.

Det finns ingen mall för hur detta ska gå till. Det socialistiska befrielseprojektet har inte bara allmänt en traditionell struktur att kämpa med, utan att dessa strukturer skiljer sig mellan olika länder och kulturer:

”Övergången till socialism försiggår under de villkor och i de former, som betingas av varje lands historiska utveckling och särskilda förhållanden.”

Här finns en viktig kontrast mellan vänstern och andra ideologier att beakta. Det vänstern menar är således att varje land har sin egen struktur, sin egen kultur, som det politiska omvandlingsarbetet har att ta itu med. Men den är inte mer originell eller fastlåst än att den går att förändra. I grunden är vi alla smålänningar inför vår herre. Det finns speciella förutsättningar, men dessa är möjliga att besegra.

Här tycks vänsterns inställning skilja sig från det som ibland kallas för ”egenart” och som kan betraktats som en mer eller mindre fast och beständig ”essens” av en persons eller ett folks ursprung och äkta karaktär. Vänstern menar snarare att om det finns en sådan essens handlar den om människors sociala karaktär, en genuint mänsklig egenskap som gör de nationella särdragen oäkta. Det är detta som ska skrubbas bort så att den ursprungliga sociala människan framträder.

 

Att bryta sig ur järnburen

Utmaningen blir att bryta den järnbur av tradition och struktur som tidigare utveckling försett oss med, att med viljan till förändring bryta sönder dess galler:

”Genom medvetet och aktivt handlande har människan förutsättningar att skapa ett jämlikt och solidariskt samhälle.”

Hur ska detta då gå till? En formulering ur vänsterpartiets programtexter innehåller mycket information om hur vänstern resonerar:

”Det räcker dock inte att vädja till det goda hos människor. Orättvisor och förtryck bygger på reella maktstrukturer och på samhällets organisation. För att förändra dessa krävs medveten politisk kamp för social rättvisa och utvecklad demokrati, för att ge var och en möjlighet till makt över sitt eget liv, och för att ge möjligheten till alla att utvecklas och frigöras.”

Här ser vi, för det första, en nyckelfras om ”medveten politisk kamp”. Här poängteras att kampen för frigörelse av människan kräver en politisk organisation, någon slags kommandostruktur som leder kampen mot orättvisorna. Läs indirekt, ”partiet”. Läs undertexten, ”den mest medvetna gruppen”, eller till och med ”avantgardet”. Det handlar om en politisk elit (givetvis med goda föresatser).

För det andra halkar formuleringen först ut på det sluttande individualistiska plan som säger att vi ska ha makt över vårt eget liv, men fångar strax in denna narcissistiska tendens och låser in den i förutsättningen att alla ska utvecklas och frigöras.

Denna senare punkt är mycket viktig för att förstå vänsterns frigörelseprojekt. Oavsett vilken riktning som förändringen av livsvillkoren för människor har, så är det uppenbart att alla ska med. Frihet för några är ingen frihet alls.

Kontrasten i formuleringen är därför slående. Dels ska frigörelseprojektet ledas av en medveten politisk elit, dels ska alla vara med innan frigörelsen är fullbordad.

Vad kan vi då säga om den riktning som vänstern tänker sig att frigörelsen ska ha?

Det finns en tydlig transcendent dimension, frigörelsen måste ”vara en andlig sådan”.

Ekonomin skapar en grundstruktur på vilken överbyggnaden, i vilken ingår även det andliga, leder till att kapitalism också skapar ett kapitalistiskt medvetande, för vad det är värt. Det är både tillbakahållet och begränsande, men bär samtidigt ett frö inför framtiden. Det finns ett dialektiskt samspel mellan kapitalismens andliga förkrympande – och dess förmåga att glänta på framtidens positiva möjligheter:

”De ekonomiska samhällsfaktorerna skapa alltid sin motsvarande ideologiska avspegling. Och lika viss som klassamhällets ekonomiska gestaltning framträder i en låg andlig och sedlig ståndpunkt hos folket lika visst måste det socialistiska samhället avspegla sig i ett rikt och gott andligt och sedligt liv.”

Det framtida perspektivet blir därför att friheten i det framtida goda samhället inte bara handlar om att bryta okunskapen och göra människor allmänt medvetna om tillvaron, utan de måste också leva ett ordentligt och skötsamt liv:

”I det socialistiska samhället måste friheten även vara frihet från okunnighet och vidskepelse; från rusdrycksbruk och sedefördärv.”

Det går inte, hävdar vänstern, att låta denna förändring vänta till dess det socialistiska samhället är infört, utan det börjar idag, här och nu, för den som vill agera som en riktig socialist. Skötsamhet och sedlighet är egentligen mer nödvändigt innan socialismen är genomförd, under det som kallas för ”den revolutionära kampens övergångsstadium”. Frigörelsen av alla är målet, men det börjar med individens eget ansvar:

”Proletariatet måste inse nödvändigheten av att begynna omgestaltningen i sina egna hjärnor, levnadsvanor och hem, ledande fram till en kulturens lyftning.”

Kulturen ska lyftas, men lyftas med riktning.

Mer om detta kommer.

Omvärld och politiskt korrekthet - föredrag ABF-huset hos Klubb 800

Omvärld och politiskt korrekthet - föredrag ABF-huset hos Klubb 800

Läget på 10 minuter