Om att förbjuda nazister

Om att förbjuda nazister

Jag deltog igår i en TV-diskussion om nazisterna bör förbjudas.
När jag lyssnat på debatten har det låtit lite som att det handlar om att förbjuda dubbdäck. Och riktigt så enkelt är det inte. Nämligen.
Det finns flera argumentationslinjer att följa.
För det första har vi en tradition i Sverige som går mycket långt tillbaka i tiden som inte i förväg talar om vem som får säga vad, utan där det skrivna eller sagda prövas i efterhand. Det är ett sätt att säkra yttrande- och tryckfriheten. Vi har normalt sett inte censur.
Därför är det inte heller olagligt att demonstrera ens utan tillstånd. En del verkar önska att polisen ska ha en tillräcklig bemanning dygnet runt för att omedelbart kunna hånka 50 nazister som plötsligt dyker upp för en icke annonserad sammankomst.
I så fall får man ändra lagarna. Skjuta till mer polisresurser. Och glömma att det var just den typen av polisingripanden som drabbade FNL-rörelsens första demonstrationer. Liksom de lärdomar som drogs av detta.
Den andra argumentationslinjen handlar om avgränsningsproblemet.
Om vi förbjuder nazistiska organisationer, gäller det också nationalsocialistiska sammanslutningar, som inte nödvändigtvis är samma sak som ”nazism”. Gäller det nätverk av radikalkonservativa – som har en begynnande medvind. Framförallt, ska också ”fascism” vara förbjudet?
De nazister vi sett demonstrera på senare tid har varit mer av sk ”Hollywoodnazister”, alltså utklädda skränande juveniler som lyckas ge både ett fånigt och skrämmande intryck. Som en skräckfilmsclown.
Gränsdragningen är intressant eftersom jag tror att vi borde ha mer skäl att diskutera vad den radikala konservatismen kan leda fram till. Den har betydligt större potential att expandera än vad demonstrerande bråkstakar har.
Dessutom, vilka fler organisationer ska i så fall förbjudas? Våldsbejakare även på vänsterkanten?
Det finns ett krav på att rasistiska organisationer ska förbjudas i Sverige. Om vi gör det, kommer då Sverigedemokraterna att bli förbjudna? OM inte, innebär det att de har papper på att de inte är rasister? Och kanske att det blir förbjudet att hävda att de är rasister?
Vilket för mig över på den tredje argumentationslinjen, nämligen att hävda fördelarna med det demokratiska öppna samhällets principer om att även dårarna ska få tala.
Det fanns i Sverige på sextio- och sjuttiotalet en stark oro för vad vänsterextremisterna skulle ställa till med. Finansierade av främmande makt startade kommunisterna en organisation som skrämde många och förorsakade en hel del insatser från säkerhetspolisen och de etablerade institutionerna.
Men inte genom att förbjuda, utan snarare tillåta, nästan uppmuntra. Även organisationer som ville införa proletariatets diktatur fick hålla statsunderstödda studiecirklar, hyra skolaulor för subversiva proggkonserter och presstöd.
Resultatet blev att kommunismen i Sverige långsamt förtärdes av det öppna samhället. Idag finns ett slags Kommunist-Skansen kvar på Fjärde Långgatan i Göteborg, som en nyttig påminnelse om hur man kunde resonera förr i tiden. Vilket inte bara håller motargumentationen vid liv, utan också bidrar till den ideologiska mångfald som ett öppet samhälle ska ha.
Den fjärde argumentationslinjen handlar om att det redan är förbjudet att idka hets mot folkgrupp. Hela vårt frihetspaket har vissa tydliga begränsningar.
Jag ser det så här. Skälet till att vi har demokratiska rättigheter är inte bara att det är gynnsamt för tillväxten eller att demokratiska stater tenderar att inte kriga, utan den främsta utgångspunkten är att vi som individer har rätt till frihet.
Vi ska vara fria att göra vad vivill – så länge vi inte inskränker andras frihet.
Således är det tillåtet att hysa rasistiska åsikter, eller lida av homofobi. Det är också tillåtet att ge uttryck för detta, MEN inte i sammanhang där det riktas mot andra personer. Du får predika om att homosexuella skapar ett perverst samhälle i din församling, men inte utanför RFSL:s lokal. Du får ifrågasätta om förintelsen ägt rum, men inte med plakat utanför en synagoga. Typ.
Här har lagstiftningen redan nu tydliga möjligheter för polisen att göra ingripanden. Möjligtvis kanske politikerna måste förtydliga lite vad de menar. Kanske återinföra uniformsförbudet som de tog bort för några år sen, aningslösa och välmenande.
Vilket för oss över till en femte argumentationslinje. Problemet med den växande antisemitismen i Sverige är inte främst att nazister är tillåta att organisera sig – eller demonstrerar. Utan det har att göra med de befolkningsgrupper som flyttat in till Sverige från Mellanöstern. Det har framförallt med det eviga grälet Israel – Palestina att göra.
Här skulle det vara intressant att veta vad förbudsivrarna tänker sig att göra.
Slutligen. Ett sjätte argument. Allt detta som vi nu diskuterar är som en beställning för Sverigedemokraterna som önskar normalisering.
Alla aktivister som avskyr rasismen och som försökt hitta olika metoder att förhindra SD:s verksamhet har efter sitt misslyckande nu förflyttat sin uppmärksamhet till att bekämpa andra krafter.
Det är ingen dålig gissning att när nazisterna demonstrerar nästa helg kommer tio gånger så många motdemonstranter att dyka upp. Det blir tumult och polisen får en hel del att göra. Därmed blir också frontavsnittet mellan de goda och de onda i svensk politik förflyttat.

Fredshetsare och russofober samt socialdemokraterna och Nato

Fredshetsare och russofober samt socialdemokraterna och Nato

Dubbel Polarisering

Dubbel Polarisering