Dubbel Polarisering

Dubbel Polarisering

Jag har försökt skildra debatten i Sverige som en ”dubbel polarisering”.
Med det menar jag att vi först ser en ökad konfliktnivå mellan olika starka åsiktsriktningar som tar heder och ära av varandra, inte debatterar enbart sakfrågor utan också varandras karaktär, där man slänger glåpord, tjuter som kränkta oskulder, anmäler varandra för dödshot och andra oförskämdheter.
Denna polarisering leder i sin tur till att anständiga människor håller sig borta från debatten, eftersom de inte vill bli indragna i slaskiga personangrepp och digitala lynchningar.
De polariserade blir således polariserade när de normala ställer sig på sin kant.
Skrev om detta för ett år sedan i Dagens Samhälle, där jag bland annat påpekade följande:


”Polariseringen är alltså normala tvehågsna människor på ena kanten – och på den andra galningarna som i sin blinda tro på varandras olikhet blir oerhört lika.
En konsekvens är att den som försöker säga något i debatten riskerar att bli hudflängd av den ena gruppen galningar, och hyllad av den andra. Eller tvärtom.
Det går att okulärt besiktiga denna process genom att studera folks reaktion inför tiggarna utanför affärerna. Några går irriterat med markerat långa steg förbi, ett artigt sätt att be nasarna dra åt helvete. Andra stannar, ger en slant och försöker säga något vänligt.
Och så har vi den stora flocken i mitten, mellan de två ytterligheterna, som varken vill se tiggarna tigga, eller tycker att de ska köras hem till förtryck och elände.
Problemet idag är att denna stora grupp, som säkert skulle kunna kallas ”den tysta majoriteten”, inte har någon som talar för sig. Ingen som säger sig se samma problem och tydligt försöker göra något åt det.
De etablerade partierna är fastlåsta i sitt blockpolitiska tänkande. Och populisterna skär under tiden pipor i vassen."

Jag påminde också om den tredelning av politiker som statsvetare ibland har gjort:


1.      De som är administratörer och helst ägnar sig åt att tråckla sig fram genom vardagen utan att ta i grundproblemen. De är ”förvaltarna”.
2.      De som är uppviglare och utnyttjar problemen genom att förstärka dem. De vi kallar för ”demagogerna”.
3.      De som är förlösare och gör flera problem till en lösning, de som lotsar oss vidare runt nästa hörn. Dem vi med ett ålderdomligt uttryck kallar för ”statsmän”.


Vad vi behöver är således goda människor som orkar ge sig in i det polariserade krogslagsmålet – samt en sheriff (en ”statsman” som gärna får vara en Mutti) som ställer sig över förvaltare och demagoger.
Var finns ni?

Om att förbjuda nazister

Om att förbjuda nazister

Omvärld och politiskt korrekthet - föredrag ABF-huset hos Klubb 800

Omvärld och politiskt korrekthet - föredrag ABF-huset hos Klubb 800