Intervju om utrotningshotade korvkiosker

Intervju om utrotningshotade korvkiosker

Med anledning av Stig-Björn Ljunggrens kolumn i GP om utrotningshotade korvkiosker intervjuas han här.

I senaste GP skriver du om vad du kallar ”teori om betydelsen av de många små förolämpningarna”. Vad är det för teori?

-      Ja, teori och teori. Det är en tankegång som knappast är speciellt originell. Den säger väl egentligen att det som får folk att förflytta sig politiskt är snarare många personligen upplevda förolämpningar och motgångar, snarare än en enda stor händelse.

Som exempelvis?

-      Först, visst är det så, att den som blir rånad eller får en släkting död i sjukvårdskö kan få sin politiska bana rubbad. Jag har träffat folk som tände snett på 1925 års försvarsbeslut, eller under Koreakriget hörde radionyheter om hur gränsen mellan gott och ont förflyttades fram och tillbaka och som av detta formaterades politiskt. Men i allmänhet är det inte en (1) sak, utan det myckna lilla jävelskapet som får oss att bryta invanda politiska mönster.

Mer konkret?

-      I krönikan nämner jag ”tåg som inte går i tid; amorteringskraven som stänger vägen till en egen bostad; att det krävs en smartphone för att parkera; tiggare utanför affären; förföljelsen av snusare; köttfria måndagar; säkerhetskontrollen på flyget som tar syltburken från mormor; folk som har keps inomhus och ändå kräver att bli tagen på allvar; gråtofsar som kör sakta när de är i enkelfil på 2+1-väg, men gasar när de kommer ut i dubbelfil; att vägverket utan att blinka kan ta en straffavgift på 500 spänn för en bortglömd broavgift på 7 kronor” etc.

Men korvkiosken är det mest centrala?

-      För mig är det ett tydligt exempel. Jag har noterat att det blir allt svårare att hitta en vanlig korvkiosk i det här landet. Om man vill ha en kokt med bröd! Men jag noterar förstås att utbudet totalt sett är större än någonsin. Alla PopUp-ställen som dyker upp. Vi kan köpa hämtpizza, veg-käk, femtioelva sorters hamburgare, burritos, wraps, wok, falafel, sushi och kebab. Så det var inte bättre förr, utan min poäng är just detta, att vi fått allt det där ”multikulturella”, men samtidigt kan många uppleva att något ursprungligt gått förlorat.

Detta är väl i ett nötskal hela kritiken mot moderniseringen av samhället? Bättre bostäder än när det bara fanns torrdass och vägglöss, men de nya statarlängorna på tvären blev själlösa etc?

-      Ja, det jag skriver är: ”Men mitt i denna globaliserade rikedom finns inte längre det vi upplevt som en svensk självklarhet, grundbulten för den som söker näring: Ett ställe där vi kan få tag på korv med mos och räksallad – toppat med en iskall Pucko.”

Och säger du: ”Det är som att komma hem från en underbar semester och inte hitta sitt hem”….

-      Ja, det är förstås en anspelning på talet om att vi människor sedan länge har en ”hemlängtan”. Vi dras till föreställningar om att återupprätta Paradiset, där ”tvivlet tiger still” som nationalpoeten sjunger….

Lundell?

-      Ja, hans ”Öppna Landskap” är en bra ”hemlängtan”-förkunnelse, både radikal och reaktionär till sin karaktär, beroende på hur man tolkar.

Men en annan invändning mot ditt resonemang borde vara att folk alltid har klagat över de små oförrätterna, är det inte korvkiosker så har det varit något annat? Varför tar det hus i helvete först nu?

-      Ja, det har jag funderat på. Folk har alltid varit irriterade över små vardagsprylar?, gnäll har alltid förekommit. Ibland så leder det fram till att locket åker av. Och jag ser tre skäl till att det kokar över den här gången. För det första omständigheterna. Om det inte fungerar som det ska i kollektivtrafiken därför - begriper omständigheterna. Krig och oroligheter, samma sak. Men idag är vi rätt bortskämda med att allt ska fungera. Vi är känsligare. Vi klagar även om vi vet att det är ”välfärdsproblem”.

Och mer?

-      Det andra är att vi inte längre har förtroende för etablissemanget. Organisationer, företag, partier, makthavare etc, alla har tappat sin auktoritet. Vi längtar därför efter någon annan som får saker att fungera. Det kan leda fram till att några väljer att sätta en kanalje i Vita Huset, eller som i Sverige, där ”den vuxne i rummet” alltjämt är en vakant position.

Det tredje skälet?

-      Det tredje är att vi inte längre har en gemensam berättelse att förhålla oss till. Vi förväntar oss att allt ska fungera – skolor, infrastruktur, sjukvård etc - så att vi kan fortsätta med våra liv, som på ett eller annat sätt är mer eller mindre individuella projekt.  

Annars låter din teori om de många små förolämpningarna som så småningom briserar så att locket åker av som lite hobby-marxism?

-      Nä fy fan, marxister är det dummaste som finns! Men visst, du avslöjar mig, det är givetvis studiecirkel-hegelian som talat. Kvantitativa förändringar slår över i kvalitativa. Värmer vi vatten tillräckligt långt så ändrar det karaktär och förvandlas från flytande till vattenånga. Ungefär så.

 

Socialdemokratisk eftervalsdebatt - är folkhemmet ett bygge?

Socialdemokratisk eftervalsdebatt - är folkhemmet ett bygge?

Marx och marorna, partisterna och nuläget

Marx och marorna, partisterna och nuläget