Marknaden är död. Men sen då? (Röev 2)

Marknaden är död. Men sen då? (Röev 2)

Det var fortsatt grått och regnaktigt denna morgon när vi tog morgonturen vid Gö Kalv. Rådjuren hade krafsat ordentligt på stigen, och den förbannade ålakråkan satt där i viken som vanligt. I övrigt var det rätt dött tills vi på väg hem såg några vildsvin springa över åkern.

Sydöstran förkunnar att Det Totala Grillförbudet nu är hävt. Således kan jag göra en Beer Butt Chicken innan jag åker hem till Uppsala. Tack!

Ser i Arena att Björn Elmbrant förkunnar att marknaden nu fått dödsstöten efter sommarens bränder (http://www.dagensarena.se/opinion/klimatet-ger-dodsstoten-marknadens-stollar/) .

Klimatet slår tillbaka och därmed är nyliberalismen begravd. Det är oklart om ens begravningsentreprenörerna har något att komma med i det här läget.

När det brinner i skogen ser vi det sammanhållna Sverige, med understöd av några polacker, förverkligar sig. Enligt Stefan Löfvens vision, menar Elmbrant.

Bränderna har gjort Sverige stort igen. Vi kliver åter upp på dalahästan och rider mot gryningen, kan vi läsa i undertexten.

Han skriver också att ”det finns inget som troende nyliberaler hatar mer än en starkare stat.”

Tyvärr säger Elmbrant därmed också att nyliberalerna är jävligt dåliga pedagoger.

De har under tre decennier försökt förklara för sådana som Elmbrant att de vill ha en stark men liten stat. Staten ska vara bra på det den ska göra – den inre och yttre ordningen, lagstyre, etc – men inte syssla med sådant som andra gör bättre.

Hellre en liten och hård stat än en stor och slapp stat, brukade nyliberaler säga på den tiden man kunde säga sådant i det här jävla landet.

För nyliberalen är statliga subventioner till elcyklar inte svaret på problemet, de vill att staten ska koncentrera sig på sitt. Typ en räddningstjänst där staten, näringslivet och andra länder samarbetar.

Jag antar för övrigt att Elmbrant också är mot dessa elcykelsubventioner, eftersom de är ett bra exempel på hur staten försöker stimulera entreprenörer via marknadsmekanismer.

Men exakt vad som nu ersätter den döda marknaden är något oklart i Elmbrandts förkunnelse. Mer än att vi "behöver en starkare stat och större offentliga utgifter för att klara alla problem som följer med klimatförändringana", som han skriver.

Observera, staten ska ha större utgifter, det där med inkomsterna får vi klara senare. Och "klara alla problem" är det, inte vissa.

Stora pretantioner.

Jag antar att själva praktiken, den marknadsfria lösningen, kommer att preciseras längre fram. Det kan väl bli någon typ av arbetsbrigader som släcker bränder, häver översvämningar och räddar utsatta. Nya myndigheter kanske? Räddningstjänst på skolschemat? Förbud mot vattenskotrar? Och istället statliga företag som producerar bandvagnar?

Men entreprenörerna, företagen och marknadsmekanismerna plockar vi ner i kistan, så långt är det klart.

Förr fanns en samhällskritik som var stark, men som också hade ett alternativ. Man snackade, och gjorde.

Och apropå ingenting. Nu ska jag skriva om gruppvåldtäkter och socialdemokratin.

Vi invaderas (Röev 3)

Vi invaderas (Röev 3)

Reflektioner över en valrörelse 2018 (Röev 1)

Reflektioner över en valrörelse 2018 (Röev 1)