Folket som tamdjur (Röev 4)

Folket som tamdjur (Röev 4)

Det är nu rätt mörkt i 5-tiden när jag och Jokklas tar en tur på Gö Kalv. Men viltet är igång ännu mer just i gryningen. En hackspett virvlade, en hare försökte bli ihjälkörd och en råbock skällde.  En elak ekorre retades (som vanligt).

Och så fick vi syn på en jägare – bockjakten börjar idag! – men han verkade inte se oss utan stirrade mordiskt ut på fältet.

Oupptäckta vände vi diskret tillbaka in i skogen.

Det skulle förstås gå att göra någon metafor till våra valrörelsepolitiker på det temat. Men i så fall fastnar jag nog mer för det som märktes mest i morse, att korna ute på Gö Kalv råmade så infernaliskt.

Då tänkte jag på Gunnar Myrdal som någon gång på sextiotalet skrev en bok där han föreslår välfärdsstatens omvandling till ett välfärdssamhälle. Gradvis skulle staten lämna över folkhemsadministrationen direkt till folket själva. Ett slags lokalt självstyre utan en centralmakt som lade sig i allt.

Grunden för resonemanget var att folk är som tamdjur. Myrdal menade att folk lärde sig nytt. Vi människor är anpassningsbara. Vi hade blivit lärda att äta tomater, nu var det dags att vänja sig vid att bo i höghus.

Folk kan inte längre, precis som tamdjuren, föreställa sig hur det skulle vara att leva i den vilda naturen. Utan människor har civiliserats. Och nu var det dags att ta nästa steg. Välfärdssystemet hade satt sig i folks medvetande. Då är det rimligt att människor själva får ta över skötseln.

Jag kom att tänka på detta när jag hörde kreaturen väsnas. Jag vet inte vad korna var ute efter, om de kallade samman gänget för förflyttning, eller ville att bonde skulle komma och klia dem på ryggen. Eller så roade de sig bara.

Kanske är de glada över det nya fina staket som satts upp? Det är mycket välgjort och riktigt snyggt. Ett tacksamhetens råmande?

En valrörelse är något liknande. Alla råmar, men av olika anledningar. Och de flesta av kreatursskötarna föreslår inte någon förflyttning utan vill bli valda på att bekräfta folkets invanda rutiner. Bara den bästa välfärd är god nog åt er, kära medborgare, är deras budskap. Och utan att göra avkall på besöken till Bauhaus eller Thailandsresorna.

Visst. Någon vill tillbaka till den gamla hagen där förfädren betade. Men ingen har någon radikal idé om en fortsatt utveckling av välfärdssystemet av den typ som Gunnar Myrdal skissade.

Ingen riktning, men ett jävla liv.

Och ett nytt bra staket.

Eftervalsdebatten före valet (Roev 5)

Eftervalsdebatten före valet (Roev 5)

Vi invaderas (Röev 3)

Vi invaderas (Röev 3)