Socialdemokratins utmaningar 1, kapitalismens inre dynamik

Socialdemokratins utmaningar 1, kapitalismens inre dynamik

Socialdemokraterna gjorde ett uselt val. Men landade ändå bättre än de räknat med. Eftersom Alliansen i eftervalsdyningarna (som fortfarande pågår) gjort sig löjliga har dock inte arbetarrörelsen riktigt greppat sitt besvärliga läge. Så länge det fortfarande finns en möjlighet att bita sig fast vid regeringsmakten är ingen katastrof fullbordad.

Har skrivit om detta i en artikel i Kvartal som publicerades för någon månad sedan, ett resultat av ett antal samtal med olika personer inom rörelsen.

Nu senast begår jag en artikel hos Smedjan. Tänkte reproducera den här under de kommande veckorna, i den mån jag hinner, men då lägga ut texten lite.

Jag kommer rent allmänt att inte bara – som i Smedjan-artikeln – att utgå från Katalys valanalys, utan diskutera socialdemokratins utmaningar i sin helhet. Och därmed blir det också en fråga om att diskutera det politiska läget för alla partier, eftersom dessa på ett eller annat sätt förhåller sig till arbetarrörelsen.

Därmed får också texten karaktären av att vara en text i vardande. Inte färdigtänkt. Utan öppen för revideringar.

Den första punkten gäller det system vi har att utgå från, som är lika given som socialdemokratin som startpunkt. Nämligen kapitalismen. Här händer det grejor. Frågan är vad?


Utmaning 1: Kapitalismens inre dynamik försummas
Kapitalismen är inte en monolitisk helhet, en homogen aktör. Det finns inom det marknadsekonomiska systemet olika slags kapitalistiska rörelser som vi för närvarande upplever.

Vi har en (superkapitalistisk) grobian i Vita Huset, ditsatt av det amerikanska arbetande folket; vi har en plattformskapitalism (”delningsekonomi”) som utmanar de gamla aktörerna; vi har en kommuniststyrd kinesisk statskapitalism som skördar stora framgångar; vi har en ”postorderkapitalism” som hotar de etablerade affärskedjorna; vi har en ansiktslös fondkapitalism som äter upp de traditionella familjeföretagen; etc.

Intressant är exempelvis ”de gula västarna” i Frankrike som har en tydlig prägel av ”inomkapitalistisk” motsättning i sin kritik mot de stora affärskedjorna och kälkborgerliga vurm för småföretag. Det ska liksom vara små gulliga butiker, inte stora supermarkets…….

Om Karl Marx finge möjlighet att undersöka samtiden skull han notera det kapitalistiska systemets inre spänningar, att motsättningen står mellan olika slags kapitalism, snarare än mellan kapitalism och socialism. Marx skulle kritiskt ha noterat att hans efterföljare underskattat kapitalismens förmåga att förnya sig själv.

Det är också i en sådan undersökning som vi kan hitta förklaringar på de politiska förändringarna i världen. Inte genom att frambesvärja ett monolitiskt kapitalistiskt spöke som hemsöker det fordom så blomstrande folkhemmet.

Socialdemokraterna har utvecklats symbiotiskt med kapitalismen. Redan på ett tidigt stadium satte sig partiet att rida den kapitalistiska tigern. Vänsterut sades att detta skulle leda till att partiet blev uppätet av tigern.

Några påstår nu att det är också exakt vad som hände. Socialdemokraterna kom att bli mer påverkade av kapitalismen än vad kapitalismen blev av socialdemokratin. Men en tänkbar replik på detta kan möjligtvis vara att socialdemokratin inte tillnärmelsevis blev lika utplånad som vänstern blev, när deras alternativ till den kapitalistiska grottekvarnen havererade när muren föll.

Vi kan också till detta foga, att inte många inom vänstern lägger någon större energi på att analysera hur det andra alternativet till den västerländska kapitalismen utvecklats – nämligen Kina. Där är det kommunister som rider kapitalistisk tiger, och det, hittills, med viss framgång.

Socialdemokratins utmaningar 2, den nyliberala demonen

Socialdemokratins utmaningar 2, den nyliberala demonen

Socialdemokratisk eftervalsdebatt - är folkhemmet ett bygge?

Socialdemokratisk eftervalsdebatt - är folkhemmet ett bygge?