John Cleese och Harry Roberto

John Cleese och Harry Roberto

John Cleese har twittrat något om att London inte längre är en engelsk stad.

Det har tydligen upprört folk. Men såvitt jag kan se har han helt rätt. Jag har själv gjort samma reflektion när jag varit där, i synnerhet på senare tid då jag besökt lite oftare. Det är slående att man träffar så få “riktiga” engelsmän (sådana som har paraply soliga dagar, bär plommonstop och säger “After You Sir!” hela tiden).

Och det är just detta som är så fantastiskt. London är en av juvelerna i den globalistiska kronan. Och det finns massor av “riktiga” engelsmän på annat håll. Åk till Coventry eller Rugby. Eller stadsdelarna utanför centrala London. Vissa av dem är ännu mer kosmopolitiska, andra inte.

London lär f ö vara Sveriges fjärde eller femte största stad. Är det något problem med London är det väl möjligtvis att det är så många svenskar där…

Men John Cleese tweet ska förstås tolkas i det sammanhang. En utsaga får sin betydelse bestämd av kontexten. Det finns alltid något som anses korrekt - och något som är inkorrekt - vilket avgör tolkningen även av sanna påståenden om verkligheten.

Det Cleese påstår är helt enkelt inte politiskt korrekt, enligt rådande tidsanda

Vi kan vända på hans utsaga: “London är en typisk engelsk stad.”

Det vore absurt.

Jag kommer att tänka på en text jag skrev i Expressen för något år sedan när Paolo Roberto väckte viss uppmärksamhet med påståendet att sådana som Trump, Åkesson och Le Pen inte har fel i allt de säger. Eller som han uttryckte det, ”Problemet med Trump, Åkesson Le Pen och hela det gänget är att de har rätt (i vissa sammanhang)”.

Robertos påpekande var förstås rätt och påminner en hel del om frihetsaposteln JS Mills argument för yttrandefrihet för alla, inklusive idioter. Nämligen att något av det dessa yppar kan innehålla ett korn av sanning.

Alla som kan sin Harry Potter vet också att den som vill åstadkomma något inte ska gå som katten kring het gröt. ”Han Vars Namn Inte Får Nämnas” utmanas därför att den unge magiske hjälten börjar tala om den stora faran, nämna Voldemort vid namn.

Således är det klokt att våga adressera problem även om det finns ondskefulla figurer som också odlar dem. Och trots att de som tror sig ha hand om förståndet helst tiger om det som alla ser.

Vi ska komma ihåg att det alltid finns sådant som är heligt och sådan som det inte anses vara lämpligt att tala om.

På samma sätt kommer det alltid finns ett behov av att riva tabuföreställningar. Varje epok och tidsanda skapas genom att först riva ner gamla invanda tankesätt om vad som är heligt. När de attackerande segrat kommer de i sin tur att upprätta egna fredade områden av sådant som inte får sägas. En ny hegemoni upprättas.. Som i sin tur så småningom faller offer för framtida bildstormare.

Således är det alltid något som är politiskt korrekt. Det är precis som med kärleken, den är evig, men byter blott föremål. ….

Det eviga är den ständiga uppdelningen av vad som får sägas och vad som inte får sägas. Denna evighetsturnering har deltagare av olika lag som försvarar det invanda, eller som attackerar detsamma.

För 50 år sen var det moralisk upprustning och kristna traditionalister som brottades med kulturradikaler och nihilister som gjorde skandal när de sa ”knulla” på bästa TV-tid. Det var förbjudet att ha roligt på långfredagen och USA skulle helgas - eftersom de räddat oss från Hitler och därmed rimligtvis visste vad de gjorde när de ”kokade gulingar i napalm”.

Så kom en period då vi bytte allt detta mot sexuell frigörelse och hårdför anti-imperialism. USA var så förskräckligt att inte ens ett aggressivt gitarrsolo kunde gå fri från misstanken att nära reaktionära strömningar. Däremot blev det olämpligt att säga ”negerboll” eller hävda att lapparna bodde i Lappland.

Svenskar fortsatte att åka till de fattiga länderna, nu inte främst för att omvända infödingarna till kristendomen, utan ge dem nycklarna till folkhemsgemenskapen – demokrati, bevattning, pappersmassafabriker och folkrörelsekunskap.

Och så vidare.

Nu är det trumpismens epok. Nya heligheter ska rivas ner, nya upprättas. Och även folkkära humorister som suckar sanningar blir ifrågasatt.

Ibland behövs någon obildad och tölpaktig figur som ropar att kejsaren är naken. Eller åtminstone antyder att denne har hål i brallorna.

Om det sagda innehåller ett korn av sanning har vi lär oss något. Om det visar sig felaktigt har vi fått ett nyttigt träningspass i försvaret av sanningen.

När Ebba lät det låta

När Ebba lät det låta

Utvärdering av "ödesvalet"

Utvärdering av "ödesvalet"