Försvar av politikernas sågande i plankor

Försvar av politikernas sågande i plankor

Jag skrev häromdagen en liten hyllningstext till politikernas sågande i plankor.Och så läste jag senaste Kalle Anka där en skurk springer runt och sprutar sanningsparfym på folk, bland annat Ankeborgs borgmästare som håller valtal. Vilket får konsekvenser som ni kan se på bilden ovan.

En rätt förutsägbar schablon….

Som av en händelse hittade jag en annan text som jag skrev någon gång i början av 2000-talet och som jag inte vet om den någonsin blev publicerad. Som jag tänkte kanske kan nyansera bilden av de planksågande figurerna.

Så här såg den ut:

Spelar roll?

Är det någon som läser krönikor, egentligen? Spelar de någon roll, eller är det bara en traditionsenlig utfyllnad av den returinformation som alla politiska sällskap behöver? Är det bara lite käckt med en sossedissident i kristdemokratbladet? Är kolumnerna en legitimerande verksamhet, eller något som faktiskt kan knuffa tillvaron i önskvärd riktning?

 Sannolikt delar jag det gnagande tvivlet med massor av andra personer som är mer eller mindre politiskt verksamma. Trälar vi runt i vinterdiset till ingen nytta? Borde vi vara radikalare, så att det blir lite mer gläfs i tillvarons hundar? Ska kolumnisten ta i lite mer? Och politikern sticka ut oftare?

 Jag är exempelvis övertygad om att Johan Hakelius, som ofta sitter på riksdagsläktaren och skriver sanslösa recensioner av de folkvalda, med sin blotta närvaro faktiskt rycker upp riksdagsdebatten ett par snäpp. Hans samling av kolumner, Manifest för otidsenliga (Fischer & Co) vittnar om hur vass en penna faktiskt kan bli och anbefalles till läsning för alla som raglar runt i maktens labyrint utan kompass eller passion.

 Frågan är vad som är den rimliga avvägningen mellan viljan att påverka världen och med det tålamod som verklighetens tröga massa anbefaller. Vi stöter på den gång på gång i historien. Hur väluppfostrade ska vi vara när vi sitter runt sammanträdesbordet?

Vi hittar frågan om radikalismen i den kristna urhistorien. Tomas Cahill berättar om detta i en intressant bok, Historien om Jesus (Månpocket). Han beskriver dåtidens virrvarr av tankeinriktningar, exempelvis seloternas stridslystna rörelse, grupper vars strävan var att få död på ormens släkte och hitta vägen fram till ljuset i mörkret. Det fanns radikala protokommunisteriska sekter, vars ökenvandringar sedan dess blivit traditionsenliga. Men det fanns också en mer tålmodig men alltjämt radikal samhällskritik. Och det var dem som var uppkäftiga men inte helgalna som kom att påverka eftervärlden mest.

 Vi hittar denna fråga också i kristdemokraternas tidiga historia. Fordom var partiet mer extremt och svårflirtat, med konsekvens att det också stod utanför och hojtade utan att få något större inflytande. Renlärligt men utan inflytande. Idag har den radikala ådran myllats in i ett ökat ansvarstagande, med påföljd att partiet påverkar mer.

 Men riskerar partiet därmed att bli som alla andra, vilka likt socialdemokraterna en gång organiserats på grundval av radikala idéer, för att sedan bli en organisation som bara reproducerar sitt eget maktinnehav?

 Jag är övertygad om att de frågeställningar som konfronterar alla samhällsomvandlande projekt är ganska likartade. Det handlar om en sammanvägning av det förändrande inom praktiska ramar. Att ge sig in i verkligheten med bestämda åsikter, och sedan klara av att göra kompromisser utan att tappa riktningen.

 Vi kan se att några går för långt och hamnar utanför den historiska kartans mittpunkt. Andra förvandlas till stoft redan under sin livstid. Och hur tusan gör vi för att fortsätta att kunna fortsätta att vara idéburna politiska varelser i en värld där pragmatismen dominerar?

Min slutsats är att krönikeskrivandet är ett sökande efter det som betyder något. Att skriva sådant som ger oss något att tänka på. Det som vi inte kommer ihåg om tre dagar är inte värt att veta.

 Så fortsätt gå på sammanträden, men glöm inte att kavla upp skjortärmarna.

En auktoritär demokrati växer fram

En auktoritär demokrati växer fram

Från arkivet - tal till kårfifflare om vad politik är

Från arkivet - tal till kårfifflare om vad politik är