Filosofi från en hängmatta 1

Filosofi från en hängmatta 1

Identitetspolitik, vad innebär det egentligen?

Nästan alla klagar på identitetspolitiken. Ingen försvarar den. Frågan är vad det är, om identitetspolitik är ett hjärnspöke?

Låt oss undersöka!

Jag undrar om inte Veronica Palms text hos Arena idag är ett exempel på ”identitetspolitik”.

Hon nämner några punkter där speciellt kvinnor, för att visa systerskap, typ aborter, bör kritisera Ebba Bush Thor.

Läs själva.

Men sådant som aborter är knappast något som bara angår kvinnor, utan är lika mycket en fråga för alla som vill ha frihet från auktoritära, moralistiska, traditionalistiska krafter. För alla som vaktar ”självägarskapet”. Som anser att vi äger oss själva.

Och om du anser att alla individer ska ha vissa friheter – och räknas som en självständig personlighet som inte ska avkrävas vissa handlingar på grund av någon påtvingad grupptillhörighet – då får du också vara konsekvent och behandla alla därefter.

Om Ebba Bush Thor säger att hon vill ha samvetsfrihet inom vården, då är det den principfrågan vi ska argumentera om, och resonemanget väger lika tungt eller lätt oavsett om du är man, kvinna, norrlänning eller född i kväve.

*

Sedan kan vi förstås konstatera att det ibland saknas vissa typer av ståndpunkter och argument i diskussionen, och att det vore bra att människor med viss typ av erfarenhet (exempelvis kvinnor, invandrare, arbetarklass, överklass, etc) troligtvis skulle kunna tillföra något behövligt i diskussionen.

OM det är detta Palm egentligen menar, då är jag med.

Men i så fall ska det inte vara något som görs till en huvudsak, så att själva argumentet faller ifrån, medan avsändaren eller avsändarens val av forum, blir viktigare än vad sin sägs.

Jag kan mycket väl tänka mig, exempelvis, att tre karlar sitter i den paneldebatt och diskuterar abortfrågan, samvetsfrihet i vården etc. Hellre det, om de täcker upp hela argumentationen, än att det är en panel av han hon hen som tycker lika.

Men tyvärr är det ofta så att vem som säger vad är viktigare än vad nån säger. Eller till och med att valet av forum blir viktigare än vad vem säger.

Det är en identitetspolitik jag tycker vi ska argumentera emot.

*

För något år sedan var jag inblandad i en debatt om odågan Katerina Janouch. Det var när hon blev kölhalad i medierna för att hon uttryckt starka åsikter om flyktingfrågan i tjeckisk web-TV! Hon fick bannbullor från förläggare och bokhandlare plockade undan hennes böcker.

Jag noterade då några saker om debattläget i Sverige:

För det första gäller det att inte säga något som går utanför åsiktskorridoren och som strider mot den allmänna meningen - om du inte är beredd att betala ett pris. Risken är stor att ditt diskuterande leder fram till fördömelse och att framtida möjligheter att få uttala din mening minskar.

Dessutom kommer dina gamla fiender att ta tillfället i akt att tillsammans med nyförvärvade sådana ge dig en spark i mellangärdet när du redan ligger på marken.

Och den som ändå vill utmana ödet måste välja rätt tillfälle.

En framförd åsikt om att det finns en övre gräns för hur många flyktingar Sverige kan ta emot är totalt fel vid en tidpunkt, men accepterat vid nästa, för att så småningom bli en åsikt som polisen ser till att genomföra.

Eller ta andra exempel som att homosexuella bör få gifta sig och skaffa barn. Totalt fel för 30 år sen, helt rätt senare, och självklart nu.

Så hur hade det gått om Katerina Janouch hade sagt ”rätt sak” – och försökt förklara för tjeckerna att det är rätt bra i Sverige?

Det var faktiskt också det hon gjorde i den berömda intervjun, hon framförde exempelvis att det multikulturella samhället är huvudsak något bra och lät förstå att det är något Tjeckien borde fatta, men det var det ingen som hörde eftersom hon blandat en utsaga som inte var PK (politiskt korrekt) i sitt resonemang. Och sådant slår ut allt annat.

Åsiktskorridorens övervakare ger ingen fri lejd för den som försöker blanda korten. Det ska vara hel-koscher, annars jävlar.

*

F ö, skriv exempelvis inte ”PK” i din text, eftersom det tyder på att du har hemliga sympatier för SD eller lider av konspirationsnoja. Redan när PK kom som begrepp gjordes det klart att det inte var PK.

Således. Säg inte fel sak, inte ens i rätt forum. Om du inte är beredd på att få en flock grinollar efter dig – och riskera att få din försörjning försvårad.

*

Men det finns något som är ännu värre. Försök inte heller säga rätt sak om det är i fel forum!

Jag ger själv ”pratminus” till den (enligt många) obskyra nätforumet Nyheter Idag. Oavsett vad jag säger finns det några som anser att ”sådana som dessa ska inte legitimeras” eller ”Fy! Hur kan du!”

För mig är det inga problem att legitimera tanken att det ska finnas många alternativa berättelser i ett levande demokratiskt samhälle. Därför pratar jag gärna ibland på Föreningen Heimdal, eller skriver några rader till ”Proletären”.

Den motsatta tanken, att vi ska begränsa antalet debattörer till dem som säger sådant som är ”rätt”, kallar jag för ”huvudkrympning”. Alltså försöken att förhindra att våra horisonter vidgas genom att åsiktskorridoren blir generösare.

*

En annan variant på huvudkrymparnas debatteknik är att ifrågasätta vad debattinlägg kan ställa till med på sikt. Det du säger är inte så allvarligt i sig, men det leder fram till X och Y och Z, därför bör du hålla käft, lyder argumentet.

Så om någon säger felaktigheter i tjeckisk web-TV, så är det att kratta manegen för pogromer, terror, fascism och framtida attacker av Breiviktyper.

Debattknepet bygger på tanken att vi genom att yppa vissa åsikter indirekt förorsakar katastrofer som vi inte avsett. Eller försökt dölja att vi vill ska inträffa. Idéer är som ett virus, de sprids dels av medvetna smittbärare, dels av dem som inte vet att de infektiösa.

Detta är ett rätt vanligt sätt att komma åt meningsmotståndare. Pastorer bör förbjudas fördöma homosexualitet i sin predikan, inte för att det skadar församlingen, utan för att det indirekt bidrar till våld mot HBTQPA-personer; Hårdrock låter klämmigt, men gör ungdomen mer benägen att bli knarkare; Jesus skapade med sin Bergspredikan ett utopiskt ideal som givit oss Gulag och Förintelsen.

Så där kan vi hålla på. Jag är ingen anhängare av denna typ av argumentation om den används som en anklagelse mot ett öppet samtal. Folk måste få tala fritt, även om de säger dumheter. Hur ska vi annars få dem att bättra sig? Och hur ska den som står för det som är rätt och riktigt hålla sig alerta?

Det absurda i detta resonemang framträder om vi använder oss av deras eget argument mot dem själva. Vi kan hävda att varje försök att avvärja en viss typ av diskussion kommer att leda fram till att det fria samtalet förhindras, att vi får ett filtrerat Internet, att staten och kapitalet i samverkan snart inrättar faktavakter och propagandapolisen ser till att det för fan inte sitter folk i utländsk media och babblar strunt om fosterlandet.

För om vi inte gör det, kommer vi att drabbas av ännu mer terror och elände.

Som sagt, ett sådant resonemang vore absurt.

Min lösning på problemet är därför en större tolerans för ett rationellt upplyst samtal där felaktigheter korrigeras genom debatt. Vilket vi alla, till och från, kommer att ha nytta av. Vi bör bekämpa ”huvudkrymparna”.

Och argumentet för att dumheter ska få framföras i en öppen debatt är att de visserligen kan leda fram till att fler lyssnar på dumheterna, men ger samtidigt möjlighet för alla som står för det som är rätt och riktigt att jaga bort det som är felaktigt. Saneringsarbetet bör börja tidigt. Annars riskerar vi att dumma ståndpunkter biter sig fast. Ut med det bara!

*

Huvudkrymparna finns överallt. De ska bekämpas, inte de alternativa berättelserna.

Men samtidigt, den som går utanför mallen får antingen betala ett pris, eller missar framtida möjligheter.

För typ 30 år sedan gav jag ut en bok på Timbro, om den gröna rörelsens hembygdsfascistiska tendenser. Som ung sosse var det förstås inte så populärt. Jag blev kraftigt avrådd från projektet, trots att jag hävdade att detta var en viktig text som jag måste ge ut, och om ingen annan ville så var Timbro ett rimligt alternativ.

-          Din karriär i rörelsen kommer att skadas, sade en ung redan då framträdande SSU-are till mig i förtroende.

Han blev sedan minister, var aktuell som partiledare och är numer visst mångmiljonär.

Jag klarade mig dock bra ändå, och klagar inte. Men det är samtidigt värt att reflektera över för den som vill välja bana….

*

Slutsatsen är att det inte spelar någon roll om du säger fel sak i rätt forum eller rätt sak i fel forum. Du riskerar fördömelse.

Vi som inte gillar detta måste försöka försvara den öppna diskussionen. Försvara mångfalden. Försvara föreställningen att avsändarens identitet inte ska bestämma vår värdering av vederbörandes argument.

Om identitetspolitik är att värdera ståndpunkter och argument beroende på vem som säger vad i vilket forum, då bör vi vara emot identitetspolitiken.

Filosofi från en hängmatta 2

Filosofi från en hängmatta 2

När Ebba lät det låta

När Ebba lät det låta