Tiggarna - entreprenörer i känslobranschen

Tiggarna - entreprenörer i känslobranschen

Det är svårt att vara en god människa. Kanske borde vi inte köra bil så snart på morgonen dagen efter att svågern bjudit på direktimportpilsner; visst är det dumt att trotsa bevattningsförbudet; eller låtsas att inte se att hunden skiter på parkens gräsmatta.

Men den stora godhetsfrågan är om vi är en god människa om vi ger pengar till tiggare?

Alla som gått i söndagsskola vet att det är saligare att giva än att taga. Men alla som sett barn få en hög julklappar vet också att deras oförställda glädje bottnar i att de ännu inte disciplinerats att uppoffra sig.

Några ger aldrig tiggarna en slant. Inte för att de saknar medmänsklighet, utan därför att de behöver pengarna själv.

Eller så ser vi oss själva i tiggaren. Och upptäcker att de också är människor som också försöker sälja någonting. Några av oss säljer sin arbetskraft till kommunen, andra kränger mobilabonnemang, eller text till morgontidningar.

Tiggarna säljer godhet.

Tiggarna kan betraktas som entreprenörer i känslobranschen.

På samma sätt som vi skänker pengar till de svältande i världen när Röda Korset skramlar med sina bössor, så lägger vi en slant för att slippa obehaget som tiggarnas bilder på sina små barn framkallar.

För många är det dessutom en naturlig gärning. Ungefär som vi hjälper en tant över gatan eller ett barn med att hitta en boll. Vi inser inte att gärningarna får oss att känna oss goda. De är bara naturliga.

För egen del brukar jag inte ge något till tiggare slentrianmässigt. Däremot gärna om jag får hjälp att passa hunden medan jag går in i affären. Då köper jag en tjänst.

Eller om tiggaren spelar dragspel, ett instrument som jag anser spelas för lite i Sverige nuförtiden.

Jag har absolut inget emot att folk sitter och tigger. Det är bra om de vill göra något för att tjäna pengar. Och jag förutsätter att de betalar skatt på sitt arbete som alla andra. Skulle de inte göra det, förutsätter jag att myndigheterna ser till att det blir gjort.

Tiggeriverksamheten är en utmärkt fråga för kommunerna att bestämma över.Det är sådant som staten inte har med att göra. Vi har ett kommunalt självstyre i det här landet. En bärande del av svensk grundlag som ofta försummas. Och en utmärkt fråga för lokalpolitiker att ha dialog med väljarna om. Så att dessa märker att det är någon som lyssnar och att det faktiskt går att påverka.

 

Ett vägval då, utan Machiavelli

Ett vägval då, utan Machiavelli

Den starka staten som styr oss mot soluppgången

Den starka staten som styr oss mot soluppgången