Ett vägval då, utan Machiavelli

Ett vägval då, utan Machiavelli

Jag skrev för något år sedan en betraktelse från min skrivpulpet med utblick över takåsarna i Uppsala, där jag reserverade mig för att den upphöjda positionen kanske gjorde att jag missade en del av den politiska pappslöjdens detaljer. Men från mitt ovanifrånperspektiv syns det mig, skrev jag, som om den politiska oppositionen i Sverige har havererat.

Det var när vi under den förra regeringen hade en opposition som inte tog makten när de hade chansen. Frågan är, skrev jag, varför inte?

Så här gick resonemanget i texten som jag tror publicerades någonstans:

”Jag finner därför anledning att motionera mina gamla käpphästar från Niccolo Machiavelli, den italienske filosofen som på 1500-talet bland annat skrev det ökända boken ”Fursten”. Från hans begreppsvärld kan vi beskriva Sveriges politik ungefär så här:

·        Tillfälle/Occasione

Just nu befinner sig svensk politik i det som kallas för ”ett tillfälle”, eller med Machiavellis ett ”occasione”. En öppning i terrängen där en politisk entreprenör kan kliva in och göra skillnad. Just nu finns det möjligheter för den som vill.

Regeringen har problem samtidigt som tiderna är goda. Svenska folket är avvaktande till det politiska spelet och längtar efter någon som bringar ordning och klarhet. Det är mer politiskt spel, medial cirkus och taktiserande användning av konstitutionella instrument som exempelvis KU och misstroendeförklaring – och mindre av politiska sakfrågor.

Det är alltså ett underskott på politik som rör människors vardagsproblem - och som är skälet till att folk betalar skatt. De vill få saker lösta, eller åtminstone få lite hjälp i sina försök att få livet att rulla på i rätt riktning. Sluta tjafsa!

 

·        Handlingskraft/virtù

Här finns dock ett annat begrepp som Machavelli laborerar med, nämligen ” virtù”, eller ”handlingskraft”. En politiker måste nämligen ha det rätta virket för att förstå att utnyttja tillfället. Det handlar om att ha ”politiskt mod”, eller det som amerikanerna kallar ”chutz pah”.

Den som har det politiska modet kliver fram i rätt ögonblick. Men den som är för tidig blir bortsopad, den som är för sen ignorerad eller utskrattad.

Förr, innan vi förstod bättre, skulle vi ha sagt att ”rädda pojkar får inte kyssa vackra flickor”….

Det som bromsar den rädde är oron över att behöva ta viktiga beslut innan alla fakta är lagd på bordet. Tecknen på att det är dags att gå till anfall får inte vara diffusa utan kristallklara. Problemet med detta är att när dimman väl har lättat så har någon annan inlett anfallet och tagit initiativet.

·        Flax/fortuna

Machiavelli menar också att den som har modet att utnyttja tillfället blir belönad med en bonus av lyckans gudinna. Fru Fortuna gillar nämligen den som är modig och griper därför in och hjälper den dristige att lyckas med sitt projekt.

Detta kan låta lite metafysiskt, men översätt det till följande: Den som inte tar en lott kan heller inte ha turen att vinna något.

Eller med ett gammalt ordspråk: Lyckan står den djärve bi.

*

Den saktmodiga sammanfattningen av detta är att möjligheten att agera inte utnyttjas eftersom ingen har modet. Och därmed delas ingen verksamhetsbonus ut.

Finns det någon annan då, när inte Alliansen vågar?

En del går omkring och hoppas på att en svensk Macron ska dyka upp. Men det är svårt att se vem det skulle vara. Att Sverigedemokraterna skulle kliva igenom möjlighetens fönster är också föga troligt, det har de redan gjort och deras storverk blir om de lyckas hålla sina nuvarande opinionssiffror någorlunda intakta in i valet nästa år.

Kanske blir svaret på frågan om vem som hade ”virtù” nog att utnyttja ”occasione” och därmed få den bonus som ”fortuna” ger, ännu en gång: Socialdemokraterna?

Nä, de verkar också hålla sig i sargen, även om de, ställda under stark press, visar vissa tecken på att ha läst sin Machiavelli.

Vi får således avvakta.”

Och vi avvaktade! Nu, efteråt, framstår det som ett på tveksamhet grundat vägval som gjordes, och att detta under denna mandatperiod antagligen kommer att se materialiseras till något nytt, med ett regerande mittenblock i svensk politik.

Det var dock oklart om det fanns någon Machiavelli inblandad i beslutsfattandet, eller om det kanske faktiskt var mer av “icke-beslut”.

Men vi får väl se. Nu är takåsarna utbytt mot en hängmatta. Får se om perspektivskiftet spelar roll.

 

Stig-Björn Ljunggren, statsvetare med viss s-lutning

INTERVJU om partiernas själ

INTERVJU om partiernas själ

Tiggarna - entreprenörer i känslobranschen

Tiggarna - entreprenörer i känslobranschen