Filosofi från en hängmatta 2

Filosofi från en hängmatta 2

Den som vill säga något lagom intressant som möter omgivningens instämmande hummanden kan kläcka ur sig något i stilen: ”Vi lever i ett komplext samhälle….”

Ja, men vad innebär det?

Komplexiteten kommer ur att samhället kommit att vävas samman i ett stort nätverk. Av många små samhällsamöbor har blivit en stor organism. Om en störning äger rum i periferin så kan det drabba hela systemet.

Samhället har blivit extremt interdependent. Ett slags ekosystem där det ömsesidiga beroendet länkat samman vårt öde på ett hittills oöverträffat sätt.

Det går inte att säga ”vad angår mig Polens affärer”.

Vi har en långt gående arbetsdelning där alla specialiserat sig på sin lilla kant. Vi levererar enligt beställarens specifikation, vare sig det är limpa eller föreläsning, ofta i samverkan med andra där vårt eget uppdrag är mycket begränsat, men minst lika mycket bärande för hela föreställningen.

Konsekvenserna av denna långt gångna sammanväxt gör oss sårbara. Vi klarar oss dåligt utan elektricitet, till skillnad från våra förfäder som hade åtminstone ett par månaders ved lagrat.

Det var därför den äldre generationen sparade alla gamla kläder – ”man vet inte vad det blir för tider”. Och alla visste att det plötsligt kunde bli ett skarpt läge där var och en fick klara sig själv. Därför gällde det att veta hur få fatt på käk när ofärd kom över landet. Eller olyckan var framme.

Så är det inte längre. Vi är inbäddade med varandra. Vi är urbaniserade, nätverkade, sammanlänkade. Vi måste duscha varje morgon, ha telefonen laddad och vår sociala kompetens på högvarv.

Och mat, det finns alltid i affären.

Konsekvenserna av denna sammanlänkning går dock att tolka på åtminstone två diametralt olika sätt:

-          Det går inte att värdera människor efter deras insats

En konsekvens är att sammanvävningen av människor i ett komplext dynamiskt system omöjliggör för oss att tydligt definiera varje persons enskilda insats. I lärarlaget, projektgruppen och avdelningen arbetar alla tillsammans, dessutom i nära samverkan med ett stort antal andra grupperingar.

Det går helt enkelt inte att värdera medarbetarna efter deras insats. En individuell lönesättning blir därför svår att göra rättvis om inte helheten beaktas.

Visst, Zlatan gör målet. Men vem passade? Eller blockerade motståndarnas anfall sekvensen innan?

Det är lätt att se hur detta argument kan utnyttjas av den traditionella vänsterns motstånd till individualisering av arbetsmarknaden. De kan säga (med Karl Marx) att ”församhälleligandet” gått så långt att lön efter insats blir allt svårare att fastställa. Varför vi måste lära oss att dela på frukterna av vårt gemensamma arbete och utveckla de kollektiva beslutsformerna så att de motsvarar den samhällsnivå vi kommit till.

Kapitalismen har gjort socialismen både möjlig och nödvändig, helt enkelt.

Men det går också att göra en annan tolkning:

-          Vi måste inskränka strejkrätten när den drabbar tredje man

En annan slutsats är att ett samhälle där det ömsesidiga beroendet mellan människor är så stort, blir det också nödvändigt att inskränka strejkrätten. Personalen är vår främsta resurs – och alla tenderar att bli en viktig nyckelgrupp. Och en sådan ska inte kunna utnyttja sin position till att karva en orättvist stor del av kakan.

Den som kan lamslå hela systemet – vilka blir allt fler – måste också bära det ansvaret.

Ta kollektivtrafiken. Ska vi ersätta bilarna med ett avancerat kollektivtrafiksystem, både av miljöskäl och för att effektivisera, är det inte rimligt att de som jobbar där ska kunna stänga av tunnelbanor och tåg.

Eftersom vi gjort oss så oerhört beroende av handels- och transportflöden får också alla ta ett ansvar för att dessa upprätthålls.

Det är för övrigt så viktigt att det också nämns i säkerhetspolitiska sammanhang. Förr kunde vi organisera oss för självförsörjning under internationella konflikter. Vi kunde ladda för att vänta ut oroligheterna genom att tära på reserverna. Idag går inte det.

Således. Vårt ömsesidiga beroende är större än någonsin. Men konsekvenserna av detta har vi ännu inte riktigt greppat. Det kan bli en värld där lönen sätts kollektivt – men där vi inte har möjlighet att agera för bättre villkor genom kollektiva handlingar eftersom det blir ett samhällshot.

Alltså ett samhälle med inskränkt konflikträtt – och där det allmänna sätter lönerna ”rättvist”….

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Filosofi från en hängmatta 3

Filosofi från en hängmatta 3

Filosofi från en hängmatta 1

Filosofi från en hängmatta 1