Filosofi från en hängmatta 3

Filosofi från en hängmatta 3

Ibland förs tankar fram, som går ut på att socialdemokraterna har anpassat sig efter moderaterna – och moderaterna har anpassat sig efter Sverigedemokraterna.

Till en del stämmer det. Partierna har förflyttat sig. Men det har också SD, fast åt andra hållet, från en extremistisk hållpunkt till en mer normaliserad. Och framförallt, det är väljarna som rört sig och därmed tvingat partiera att anpassa sig.

Det var således väljarna som gick till SD, från S och M. Vilket föranledde dessa förlorare att försöka vinna tillbaka dem.

Det kan förstås tyckas vara fegt och inskränkt att inte stå fast vid sin godhet och låta SD bli det största partiet. Så folk får se hur det går. Men det ligger i demokratiska partiers natur att ha viss lyhördhet gentemot folket. Åtminstone för dem som vill över 5 procent och gör anspråk på att ta ledningen och makten.

Det går också att beskriva detta som att socialdemokraterna spekulerar i en opinion när de förkunnar hårda tag mot kriminaliteten och en fortsatt njugg invandringspolitik etc.

Fast det handlar om att försöka fånga upp människors oro och vrede och föra in det i något mer konstruktiva banor än vad populisterna på högerkanten föreslår.

Politik ska nämligen inte handla om att enbart följa opinionen, utan leda den. Men det innebär inte att det går att förflytta folkmeningen hur som helst, det måste ske utifrån den verklighet folk ser.

De etablerade partierna försökte länge undervisa folket i vikten av att vara solidariska med dem som har det betydligt värre. Att hjälpa flyktingar. Ge dem som förlorat allt en ny chans. Öppna sina hjärtan. Se att Sverige är ett stort rikt land med plats för många fler.

Politikerna har påpekat att det multikulturella samhället har många fördelar.

Opinionsbildningen har till en del lyckats väl. Folk tycker faktiskt i hög utsträckning att vi ska hjälpa flyktingar. Att invandrare berikar samhället. MEN folk tycker samtidigt att ”vi kan inte hjälpa alla” och ”de som kommer hit måste anpassa sig till svenska traditioner”.

Och bovar och banditer för katapulteras ut ur landet.

Folket var inte beredda att låta sig hunsas av påbud om att en övre gräns i antalet flyktingar som får komma på en gång är ett utslag av rasism, bristande humanitet eller rent av brun nynazism.

Försöken att skriva folk på näsan, att moralisera över att folk vägrar acceptera påbud om att hjälpa din nästa oavsett konsekvenser, misslyckades.

När godhetsapostlarna började tala om att folks sommarstugor skulle kunna användas för att ge fler plats, då nåddes gränsen.

Det som hänt tror jag kan beskrivas ungefär så här:

Först underrapporterade medierna problemen. Politikerna underreagerade på folks oro. Etablissemanget underskattade problemen.

Så smällde locket av. Tiggare utan för affärerna. Flyktingström. Skjutningar. Folk som vägrar ta i hand. Böneutrop. Fan och hans moster.

Det som då händer är att medierna, politikerna, etablissemanget försöker återta förlorad terräng. Återupprätta sitt förtroende. Koppla grepp på utvecklingen. Genom att ÖVERreagera.

Från underdrift till överdrift på fem minuter.

Detta har inte gett mer ordning i debatten. Utan nu blir det snarare hela havet stormar. Folk med skygglappar slåss med folk som är skogstokiga. Men kanske börjar det lugna ner sig. Fan vet.

Filosofi från en hängmatta 4, om regimens nationaldag

Filosofi från en hängmatta 4, om regimens nationaldag

Filosofi från en hängmatta 2

Filosofi från en hängmatta 2