Regn och sol, inte antingen eller

Regn och sol, inte antingen eller

Jag skulle grilla ett par lunchkorvar för en stund sedan, ch då regnade det samtidigt som solen lyste.

Lite svårt att ta ställning till om det är en god sommardag eller inte.

Ytterligheter på en gång ger en konstig gråzon. Tillvaron blir ett dis.

Helst vill vi att det ska vara svart eller vitt. Vårt sätt att se tillvaron, den paradigmatiska ordning vi ingår i, utgår från att det finns två poler, att världen helst ska vara uppdelad i det onda och det goda.

Det finns till och med religiösa rörelser som är uppbyggd kring denna tanke, manikeismen. De såg tillvaron som en kamp mellan ljusets och mörkrets rike, vilket fortfarande ekar i dagens religioner med sina himlar och helveten.

Tanken att kampen står mellan två krafter har som sagt bitit sig fast i vårt sätt att förstå tillvaron och formerar det rådande paradigmet.

I populärkulturen har vi den Harrypotterska kampen mot Dödsätarna avgörande. I Star Wars måste den mörka kraften besegras av käcka riddare från den ljusa sidan.

Så där håller det på. Tillvarons kamp sker mellan kristna och kannibaler, det röda eller blå laget, demokrater och diktaturanhängare, patrioter och förrädare, etc.

De politiska partierna har sina ideologier för att tydliggöra sin uppfattning om huvudmotsättningen. De är väl förberedda att bekämpa mörkrets krafter, oberoende av vilken skepnad det onda intar.

Men just nu har de problem att hitta vilka som är dödsätarna, vilka som är ljusets riddare?

För några är kampen mot socialismen i dess olika tappningar alltjämt den motsättning som är vägledande.

Men den kampen har blivit mer komplicerad sedan Sovjetväldet föll. På den tiden var det lätt att se vilka som krattade manegen för Röda Armén. Vilka som ville införa löntagarfonder och skicka oss alla till Folkhemsgulag.

Idag är dessa suspekta figurer ofta förklädda, men bekämpas bäst genom att skatterna sänks.

Skyddshelgonet för denna rörelse heter Gösta.

För andra är allt som stavas just skattesänkning det som kännetecknar ondskan, liksom alla andra radikala förändringar, den styggelse som heter ”systemskifte”.

Möjligtvis anser dessa att ordningen kan behöva skruvas lite – och i så fall tillbaka till den tid då Tage var storvisir i Ljusets Rike.

Kring denna motsättning har länge det politiska livet snurrat. Men nu kompliceras det av att ett annat mörkrets spöke dykt upp, och som står för en stark konservativ längtan tillbaka till det som fordom varit, men som samtidigt inte tvekar att förespråka radikala åtgärder för att nå dit.

Denna radikala konservatism har sådana stora framgångar ute i världen att den skakat om rejält. Det gör att många tvekar: Är det kampen mot denna ondska som ska vara riktmärke, eller bekämpandet av fortsatt kamp mot skattehöjningar eller mot skattesänkningar?

Och för de radikalkonservativa går huvudmotsättningen mellan de som förgiftar nationen och traditionen, som med sina onda idéer underminerar allt vi håller för rätt och riktigt.

En uppfattning som rönt viss uppskattning bland väljarna.

Förmågan att hitta fram till vad av allt detta som är huvudmotsättningen i samhället avgör också vilken som kommer att avgöra framtidens utveckling. Är det den fortsatta kampen mot socialismen? Mot systemskiftare? Mot eller med de radikalkonservativa?

Detta sökande efter huvudmotsättningen är vad vi får ägna oss åt i den politiska debatten framöver. At hitta rätt i diset. Vad nu som är rätt…..

Teorin om de många små förolämpningarna, igen

Teorin om de många små förolämpningarna, igen

Samtiden på folkbladsgrllen

Samtiden på folkbladsgrllen