Teorin om de många små förolämpningarna, igen

Teorin om de många små förolämpningarna, igen

TEORIN OM DE MÅNGA SMÅ FÖRLOLÄMPNINGARNA

 

Visst är det ofta stora händelser som skapar långvariga politiska konsekvenser, som får människor att ta politisk ställning.

Det går att hitta många sådana exempel. Första världskrigets slut. Försvarsuppgörelsen 1925. Vietnamkriget. 9/11. Etc.

Men det kan också vara mängden av personligen upplevda förolämpningar, jävelskap, som får folk att agera politiskt och samhälleligt.  Några av förolämpningarna är personliga motgångar, att bli brädad i kärlek, eller spika sig på tummen, typiskt självförvållat, eller så är de sånt som man får räkna med, typ inbrott och punktering.

Att affärerna börjar sälja julmust redan i oktober retar upp mig, exempelvis, men borde inte vara något jag bryr mig om, lika lite som jag har att göra med att ett affärsbiträde har rosa hår.

*

Det jag försöker göra här är att samla några av de förolämpningar som folk redovisar i olika sammanhang, och sedan undersöka om vi har anledning att bli förbannade. Kanske kan det bli en skrift. Eller en artikelserie.

Således. Lite analys, vad är det som gör att det blir på det här sättet. Och om vi ska bli förbannade, i så fall, på vem?

Varför kommer posten först klockan 16.

Semlor börjar säljas innan jul

Fusk med datumet på köttfärsen!

Skärpta amorteringskrav för bostadsköp, samtidigt som vi ser hur andra får sitt boende levererat på silverfat; nya galna parkeringsbestämmelser och en konstant brist på parkeringsplatser; krav på smartphone för att parkera; svårigheten att använda kontanter; tåg som systematiskt slutat gå enligt tabell; politiker som inte klarar av att bilda regering och politiker som sviker sina löften för att till slut ändå kunna bilda regering; hantverkare som inte kommer i tid; ungdomsligor som hänger på stan; böneutrop och burkor;  regelbundna skjutningar; för mycket att göra på jobbet, samtidigt som latmasken i bekantskapskretsen ordnar en förlängd sjukskrivning; MeToo-skandaler, antingen i sig, eller för att de gör folk nervösa för vad de ska våga säga och göra;  tiggarna utanför affärerna; bråk om luciatågen; mediernas underrapportering av brottslingars etnicitet; censur av Kalle Anka på julafton; usla pensioner; vårdköer; stenkastning mot blåljuspersonal; dieselbilar som plötsligt ses som miljöförstörare istället för som förr, subventionerade miljöräddare; hot mot sjukvårdspersonal; Annie Lööfs piruetter; att tvingas kryssa i en ”jag accepterar”-ruta vid varje besök på en hemsida; förföljelsen av snusare; köttfria måndagar; folk som inte står till höger i rulltrappan; telefonköer på 39 minuter hos myndigheter eller företag som inte har en ”Jag vill bli uppringd”-funktion; bussar som slutar kolla biljetterna eftersom chaufförerna blir hotade; idioter på badhuset som duschar med badkläderna på; idioter som pratar högt i mobiltelefon på allmänna transportmedel; idioter som inte blinkar i rondeller; idioter som tillverkar påslakan utan hål i hörnen; bankernas ohemula vinster; att Greider får vara med i radio och TV hela tiden; huliganer på fotbollsläktaren; att sjukvården skickar kallelser med snigelpost om när de förväntar sig att vi ska vara där; TV-kanaler som tillåter kockar, som använt halvnakna kvinnor i reklam, att delta i program – eller att sekundärkränkta fåntrattar ens orkar klaga på sådant; att det kostar 500 spänn i straffavgift för den som glömmer betala en broavgift på 8 kronor; folk som inte håller reda på sina hundar; säkerhetskontrollen på flyget som tar syltburken mormor skickat med; poliser som skjuter först och frågar sen, eller, alternativt, att poliserna inte skjuter mer rent allmänt när de har så många uppenbara goda skäl att göra så; idioter som parkerar sin kundvagn mitt i gången; folk som har keps inomhus och ändå kräver att bli tagen på allvar; den där Horace och han Eliasson; invandrarbarn som klättrar på bilar fast de blir tillsagda; en strippklubb som öppnar i grannskapet; politiker som sparar på skolan och samtidigt bjuder sig själva och cheferna på julbord; gråtofsar som kör sakta när de är i enkelfil på 2+1-väg, men gasar när de kommer ut i dubbelfil……

Det hela går att sammanfatta ungefär så här.

Om vi minns alla oförrätter vi drabbats av, eller som vi på annat sätt blivit informerad om, under det senaste året, så skulle vi kunna göra en personlig tvåtimmarssändning av ”Ring P1”.

*

Det finns ett lysande exempel på hur dessa småfrågor kan vävas ihop med de stora perspektiven.

Det kanske mest berömda tal som en svensk politiker har hållit är Per Albin Hanssons folkhemstal i riksdagens andra kammare 1928. Det är ofta citerat.

Men tittar vi i riksdagsprotokollet så ser vi att hans ord om folkhemmet inte gjorde något större ideologiskt avtryck. De andra partiledarna instämde i princip.

Invändningarna var två. En riksdagsledamot tyckte att statsministern inte tillräckligt tog avstånd från hur strejkande kommunistiska murare i Stockholm betedde sig. Något Per Albin i princip fnyste åt.

Det som fick honom att gå i svaromål var dock en annan invändning, nämligen att Per Albin, om han nu önskade att det goda samhället borde vara som en god familj, inte borde avvisa förslagen på att reglera restaurangdansen.

Vi ska komma ihåg att makthavarna i vårt land alltid har varit angelägna om att moraliskt uppfostra undersåtarna, se till att de lever sunt och dygdigt, att lägga livet tillrätta.

Och på den tiden var dansandet ett stort problem som riksdagsledamöter och andra vänner av ordning försökte komma tillrätta med. Folkmoralen och samhällets fortbestånd hängde på att människor lärde sig att inte ta sig en svängom, med alkohol och osedlig förlustelse som givna ingredienser, i vart fall inte mer regelbundet än varje midsommar.

Således fick Per Albin Hansson frågan om vad han avsåg att göra åt att det svirades på krogarna.

Per Albins svar innehöll tre punkter.

För det första var han personligen inte så intresserad av att dansa. Hans ”korpus” tillät inte det, trots att hans bror faktiskt hade en grammofon.

För det andra fanns det andra metoder att komma åt eventuella avarter av dansandet på näringsställena. Det var inget staten borde ägna sig åt. Troligtvis tänkte han på kommunerna och den lokala rättstillämpningen.

För det tredje. Politiska beslut bör inte tas på ett sätt som medborgarna inte uppfattar som trakasserier.

Detta bör vi ha som en undantagsklausul fogad till folkhemskontraktet. Visst, vi ska samverka för att få ett samhälle där alla blir respekterade, precis som i en god familj. Inga kelgrisar, inga styvbarn. Lika för alla!

Men detta kontrakt säger också att de familjeskapande åtgärderna inte får uppfattas som överuppfostrande, som kinkig detaljreglering, som förolämpningar eller småaktigt gnäll. Staten ska se till de stora linjerna. Och inte trakassera medborgarna.

Och, tvingas vi tillägga, när företagen blivit så invävda i vår vardag, gäller det också de privata näringsidkarna. För vanligt folk är en penaliserande storebror en storebror vare sig denne är enrollerad av staten eller det kosmodemoniska bolaget.

Fast visst, vi har oftast den fantastiska fördelen att vi kan byta leverantör eller affär när de jävlas med oss. Det är lite svårare att byta stat.

Vi kan dessutom förpesta företagets framtid genom att skriva ner våra dåliga erfarenheter på deras hemsida. Däremot är det svårt att byta länsstyrelse eller hitta en motsvarande skampåle hos kommunen (Eller finns det? Borde undersökas!)

*

För egen del har jag som symbol för min kaskad av många små förolämpningar tagit svårigheten att nuförtiden hitta en vanlig jävla korvkiosk.

Visst, den fantastiska marknaden har levererat en massa popup-ställen med alla sorters näring. Men hur gör en karl från Gävleborg som understundom tvingas äta korv mos räksallad för att överleva?

När dessutom denne gentleman inte längre ska få avnjuta en cigarr på landets utomhusserveringar, då är sammanbrottet nära. De många små förolämpningarna hotar att omvandlas till en åskvigg som kan kastas mot någon lämplig representant för tjyvsamhällets etablissemang.

 

Socialdemokraterna - liberal eller kommunistisk jämlikhet?

Socialdemokraterna - liberal eller kommunistisk jämlikhet?

Regn och sol, inte antingen eller

Regn och sol, inte antingen eller