Socialdemokraterna - liberal eller kommunistisk jämlikhet?

Socialdemokraterna - liberal eller kommunistisk jämlikhet?

Partiledaren och statsministern Stefan Löfven har tillsammans med socialdemokratiska partisekreteraren skrivit en artikel om folkhemmets återupprättande.

Jag skulle förstås kunna fortsätta älta mina vanliga käpphästar om att socialdemokrater förvirrar när de inte skiljer på stat och samhälle, och en del annat jag brukar ranta om, exempelvis att metaforen ”folkhemsbygge” är vansklig eftersom det goda samhället inte handlar om en kåk, utan något djupare. Och, skulle jag kunnat ironisera, om nu folkhemmet är ett hus, varför har ni då en obefintlig bostadspolitik?

Men i det här fallet finns det ett par andra noteringar att göra.

*

Det intressanta med artikeln är inte den visionära pondus som bär upp texten, utan också att de utelämnar ett par saker.

För det första etnifieringen av underklassen, alltså migrationens påverkan på sådant som jämlikhet och rättvisa. 
Det antyds i texten att klassamhället har en ny skepnad, men med tanke på att denna ska angripas med politiska medel hade det kanske varit p sin plats att nämna att detta klassamhälle, till skillnad från för 100 år sedan, är ett direkt resultat av politiska beslut.

För det andra att de inte nämner arbete annat än att partiet tillsatt en arbetsgrupp. 
Artikeln är således uppfylld av ambitionen att reformera och tilldela alla något, men inte ett ord om att detta förutsätter ett folk i arbete, att alla som kan ska arbeta, som partiet talade om i valrörelsen 2018, eller att en god reformekonomi behöver ett livaktigt näringsliv.

Och det som partiet annars säger, att arbete åt alla och en lön att leva på, är lösningen på utanförskapet, det antyds inte ens i texten.

Visst, allt kan inte säga i en text, men det som sägs måste ha en språklig utformning som övertygar läsaren om att det icke sagda ändå är på plats. Det gör inte den här debattartikeln. Den verkar vara skriven för att passa alla, oavsett om de gillar arbetslinjen eller bidragslinjen.

*

Därför blir det inte heller konstigt att notera den glidning som sker i texten när det gäller jämlikheten. Vad är det för orättvisor som ska bekämpas?

Den inledande piruetten hänvisar till de historiska insatserna för att bygga folkhemmet, nämligen att vi som lever idag har en standard våra förfäder inte ens kunde drömma om. Vi har fått det ofantligt mycket bättre.

Men sedan, när dagens uppdrag ska preciseras, då handlar det inte om att alla ska få ett bra liv, med många möjligheter, utan fokus ligger på att eliminera skillnader mellan olika grupper. Alltså att ingen ska ha för mycket mer än någon annan. Detta enligt den gamla fördomen om sossepolitikens credo, att de bara är intresserade av topphuggning, och inte att förbättra för de sämst ställda. Det är alla goda gåvors givare som talar, varsamt kombinerat med ressentimentet hos folk som känner sig förfördelade.

Populism, kan det också kallas.

Det finns en spänning inom socialdemokratin mellan två ideal:

  • dels det ”liberala” som med Per Albin Hanssons ord inte ville ge lika till alla, utan nog av livets goda åt alla, även med risk att några svinrika får fortsätta vräka sig på toppen av kullen

  • dels den ”kommunistiska” som vill att alla ska åka andra klass på tåget, även med risk att det blir tredje klass, men med den goda ambitionen att det snart blir första klass för alla

Jag vet att partiledningen kan bättre. Synd att vi inte fick veta det den här gången.

Kommunister, glesbygd, idioter

Kommunister, glesbygd, idioter

Teorin om de många små förolämpningarna, igen

Teorin om de många små förolämpningarna, igen