Socialdemokratin - en ideologisk mosaik, del 2

Socialdemokratin - en ideologisk mosaik, del 2

Jag fortsätter min presentation av min text ur boken Ideologier, vi har nu kommit till del 2 i kapitlet om socialdemokratin som ideologisk mosaik.

2) Staten, individen och samhället

I den riksdagsdebatt som tidigare nämnts, när Per Albin använde sin berömda formulering om folkhemmet, fick han starkt bifall från de övriga partiledarna. De slöt alla upp bakom tanken på att det goda samhället var ett ”folkhem”. Han fick bifall från exempelvis dåvarande statsministern och liberalen Carl Gustaf Ekman. En högerman ironiserade lite över att Socialdemokraterna ville ha ett folkhem, samtidigt som de försvarade fackets arbetskraftsmonopol.

Den ende som på allvar hade invändningar mot Per Albin var en riksdagsledamot, bondeförbundaren Carlström. Denne menade att Per Albin gjorde fel som inte tyckte att staten borde reglera restaurangdansen. Hur var det med reformsinnet på detta område bland socialdemokraterna? frågade Carlström. Ville de inte ”fostra individerna och få goda medborgare i samhället genom att reformera hemmet?”. I så fall borde inte socialdemokratin gyckla med försöken att reglera krogeländet, hävdade bondeförbundaren.

Per Albin försökte försvara sig mot angreppet. Han sade sig se ”med en viss misstro och motvilja” på regleringsförsök mot restaurangdansen. Men det var inte hans eget personliga intresse som låg bakom att han inte ville reglera svirandet på krogen:

"Jag behöver icke gå ut och motionera mig på restauranger. Min bror har grammofon, och föresten har jag en corpus, som icke vidare lämpar sig för ett offentligt dansande."

Han fortsatte med att han hade

"… en allmän känsla av att samhället har gott av ett visst mått av frihet. Man är inne på alldeles fel vägar, när restriktioner av stora grupper av människor upptagas såsom rena trakasserier."

Istället menade Per Albin att man borde lita på allmänhetens förmåga att utöva kontroll:

"Det finnes alldeles säkert andra områden för dans, där de sedliga farorna äro betydligt större än de äro när det gäller den offentliga restaurangdansen, där det dock finnes en alltid vaksam öppen kontroll från allmänhetens sida."

Vi kan säga att Per Albin Hansson i sin folkhemsförkunnelse lade till en frihetsklausul. Han förlitade sig på samhällsmedborgarnas förmåga att utan statens långa fingrar upprätthålla en rimlig samhällsordning. De avarter som individers frihet kunde föra med sig behövde inte nödvändigtvis korrigeras av staten. Folk kunde själva se till att samhället fungerade genom att utnyttja de olika mekanismer som den mänskliga gemenskapen frambragt.

Vi förstår resonemanget bättre om vi skiljer på ”stat” och ”samhälle”. Slarviga människor använder de båda orden som om de betydde samma sak. Ibland kan vi höra krav som att ”samhället bör gripa in” eller ”det är samhällets ansvar”. Men detta är egentligen ett obildat sätt att använda ordet ”samhället”, om vi egentligen menar att det är staten, kommunen, landstinget eller någon annan offentlig aktör.

7

Det vi kallar för ”samhället” är egentligen alla medborgare tillsammans, deras föreningar, nätverk och mötesplatser. Vi kan möjligtvis säga att staten är en mycket viktig del av samhället. Men det är i varje fall inte samma sak. Egentligen rör sig alla diskussioner om hur världen ser ut kring tre stora gravitationscentra – staten, samhället och individen.

Per Albin verkar således ha menat att medborgarna inte bara skulle ha ett visst mått av frihet, de var också kapabla att själva övervaka samhällets utveckling genom att vara uppmärksamma. Per Albin skulle säkert hävda att lagbrott skulle korrigeras av staten i form av polismakt och annan övervakning, exempelvis hälsovårdsmyndigheter, och en tillståndsgivning för att servera alkohol som kunde dras in för den som misskötte sin krogverksamhet. Men han menade också definitivt att den allmänna oredan kunde stävjas på annat sätt än bara genom förbud.

Politikerrollen skulle koncentreras till de viktiga sociala problemen, där staten hade en förmåga som saknades i övriga samhället. Staten skulle inte ödsla energi och riskera att uppfattas som klåfingrig, i synnerhet som samhällets självreglerande krafter mycket väl kunde hjälpa till att upprätthålla en god ordning.

Socialdemokratin - en ideologisk mosaik, del 3

Socialdemokratin - en ideologisk mosaik, del 3

Socialdemokratin - en ideologisk mosaik, del 1

Socialdemokratin - en ideologisk mosaik, del 1