Att odla lador

Att odla lador

Av någon anledning har jag rotat i mina gamla arkiv och hittar en del texter som är intressanta, dels därför att de fortfarande har en poäng, dels därför att de visar att orakel ibland missar de fulla konsekvenserna av skeendena.

Här en text om att odla lador. Jag tror den kan vara från början av 2000-talet. Oklart också om den blev publicerad och i så fall var….lägg märke till föraktet mot den svartklädda förgrämelsens kulturnissar och populistiska tonen. Och övertygelsen om att nationalismen är ett övergående fenomen, men också varningen för att den stora faran är den mjuka varianten.

Och Arvesund tror jag finns kvar och har utvidgat verksamheten.

Här, direkt ur arkivet:

Endast Sverige svenska krusbär har?

Det där snacket om "vårt fosterland" är ett exempel på hur lyckosam en vision kan fungera som ett styrsystem för politiska ambitioner. Genom idogt bearbetande av vår befolkning - där folkskolan och förbättrade kommunikationer spelade stor roll - kom smålänningar, adeln, östgötar, Stockholmsborgare och andra samhällsfragment att steg för steg acceptera tanken att de alla hörde till en samhällsgemenskap, kallad "nationen".

Vi blev "svenskar"! Vi insåg att endast Sverige svenska krusbär har.

Uppfattningen om att "Sverige" är en naturlig gemenskap kommer att finnas kvar väldigt länge. Till detta bidrar fenomen som VM i ishockey och de delar av politiken som är mindre förändringsbenägna.

Mycket har dock hänt. En uppluckring av den nationella identiteten pågår sedan en tid tillbaka, och det är mycket hälsosamt. Bara för några år sedan kunde man från facket höra krav om att svenska politiker borde köra svenska bilar. Kulturarbetarna krävde att radion skulle åläggas att spela minst 50% svensk musik. Språknämnderna protesterade mot att folk tog sig icke-svenska namn.

Det mesta av dessa fjomperier har klingat av. Men en del viftar ännu med flaggorna. Förvisso, de kvarvarande nationalromantikerna blir en restpost i globalseringens fotspår. De nazistiska gloparnas nationalism är självfallet vidrig, men det är den mer mjukisbetonade hembygdsfascismen vi ska vara mest vaksam mot. Det verkar också svenska Attac ha fattat.

*

När medierna försöker plöja de hembygdsfascistiska jordarna blir det extra förfärligt. Förra sommaren rullade det reportage om hur tysken köpte upp "våra" svenska torp. Det var indignationsjournalistik på hög nivå.

Fast alla som varit ute på den svenska landsbygden vet att det finns ett oändligt antal övergivna torp som står och väntar på en flitig hand. Och om det gamla inte duger, kan man bygga nytt där fordom små stugor stod. Eller kanske sätta upp helt nya hus. Vi har tillräckligt många småsjöar i det här landet för att alla ska kunna få en egen sjötomt. För den som vill snickra lite finns det oändligt med platser att sätta sommarbo på.

Det senaste exemplet på hur media eldar på under den hembygdsfascistiska grytan kan vi hämta från Dagens Nyheters kultursida:

"Ska vårt arv bli möbler i Tyskland?"

Smaka på den formuleringen. Ska VÅRT arv bli möbler i TYSKLAND?

Upprördheten gäller ett företag Jämtland som heter Arvesund Trädesign (www.arvesund.com) och som tar om hand gamla lador och förvandlar dess användbara träbitar till möbler. Eftersom lador ständigt rivs och eldas upp i detta land är deras främsta konkurrent egentligen förstörelsen. De tar inget som ändå inte skulle bort.

Indignerat får de nu höra att detta gamla arv kommer att malas ner till kommersiell dynga, medan vi i själva verket borde ta ansvar för att bevara våra nationella klenoder. Av något obegripligt skäl anses gamla lador vara skyddsvärda.

DN skriver till och med att "ladorna ett högt estetiskt värde som skapar liv i landskapet".

Så kan man bara skriva om man aldrig varit ute i svensk landsbygd och vilken stor mängd mycket ruttna och döda lador ligga utspridda överallt. Till ingen nytta. Det estetiska i en kreverad lada är jag alltför obildad för att förstå, det krävs en kulturnisse för sådana nyanser.

*

Visst är det vackert med en morgondimma, en lada på en äng och några rådjur som står vid skogskanten och betar. Poängen är att det finns OÄNDLIGT med sådana vykortsliknande platser i vårt land. En planterad äng, en lada minus eller ett Pang! på rådjuret spelar liksom ingen roll.

Möbelsnubbarna på AB Arvesund påpekar att man i princip kan odla lador i Sverige. Det går bra att smälla upp några stycken per år, låta dem stå och samla erfarenheter från regn och rusk, så att trät får en patina som faller tysken eller andra hugade spekulanter på läppen, och sedan riva skiten om hundra år och förvandla det till möbler.

Under tiden kan kulturnissarna gå förbi och titta på det höga estetiska värdet.

Arvesund har under tiden tillräckligt med råmaterial för sin produktion, så de har ingen panik. Lador är i princip en oändlig resurs. Det är bara att plantera. Pengar för ändamålet finns i kulturbudgeten - dra av några miljoner på de malliga "nationalscenerna" så löser det sig, vill jag för egen del påpeka om någon blir nervös över kostnaderna.

*

På krigsstigen är också en organisation som heter "Svenska föreningen för byggnadsvård" (www.byggnadsvard.se). De uppmanar till köpbojkott mot Arvesund.

Tillfrågad om vad en bonde ska göra som står med en förfallen lada och har att välja mellan att elda upp skiten (som man brukar göra) eller låta Arvesund ta tillvara det som är dugligt, svarar föreningens ordförande Ingela Broström ungefär som gamarna i Djungelboken:

- Hitt' på nå'.

Det är det sedvanliga svaret från kulturnissarna. De står för det fiiiina. Och någon annan ska tänka ut pröjset.

*

Min uppfattning är att kulturnissarna ska hållas kort av många skäl. De är överdrivet pretentiösa, ofta introvert malliga och synnerligen bidragskrävande. Men de har också en tendens att vara aningslösa. När de nu leker med den nationalistiska dumheten bör de bekämpas. Deras antydningar om att det är problem med att TYSKEN köper VÅRA SVENSKA RUTTNA LADOR bör vi vara uppmärksamma på.

Förr var det tysken som var problemet, nu är det tysken i svensken som kan bli det.

Stig-Björn Ljunggren/har själv demonterat en och annan skogskoja, en gång faktiskt med en halvtysk

Förr i världen

Förr i världen

Kommunister, glesbygd, idioter

Kommunister, glesbygd, idioter