Från svinig efterfest till ett redbart samtal

Från svinig efterfest till ett redbart samtal

Tyvärr har jag blivit av med de flesta av mina kolumner och lider därför av en oförlöst skrivklåda som jag försöker bota genom att använda bloggen. Det går inte att leva på, men det hanterar frustrationen.

Idag har jag gått igång på Karin Petterssons blogg om debatträsket. Där finns flera trådar att nysta i.  

Medan Pettersson blir frustrerad av den hårda oförsonliga hatiska tonen i sociala medier blir jag mer intresserad och nyfiken. När folk går i taket och uttrycker förskräckliga åsikter med ett språk som både är vulgärt och obegåvat sammansatt kan vi antingen förfäras och dra oss undan, eller försöka ta en närmare titt på kvastfeningarna.

*

Pettersson gör en magnifik liknelse vid sociala medier, som att det är att komma nykter till en svinig efterfest.

Visst, det kan vara förskräckligt att se sina vänner degradera sig själva, men samtidigt intressant, eftersom den typen av efterfester blottlägger människor sanna natur.

Jag kämpar sedan länge själv med att försöka skilja på idiotiska åsikter och idioter. Bara för att någon uttrycker något korkat behöver det inte innebära att de faktiskt är mindre vetande. Vi har väl alla någon gång undsluppit oss något som vid närmare eftertanke inte var så smart. Till och med jag.

Således bör vi anstränga oss att istället för ”du är en idiot” skriva ”det där är en idiotisk åsikt”, eller ännu bättre, ”hur tänkte du nu?”.

Den som svinar på efterfester kan med tiden lära sig av med detta.

Jag praktiserar också rätt ofta repliken ”överdriv inte” när folk exempelvis hävdar att ”Sverige är en diktatur” eller ”snart har vi sharia införd” eller ”klyftorna i Sverige är värre än i Brasilien”.

Det händer faktiskt att folk då backar hem lite, och erkänner sin överdrift utan att ta tillbaka själva kärnan i åsikten. Bra så!

Vi bör gemensamt försöka höja ”vrövlet” (googla Strindberg) till en så pass anständig nivå att vi därefter kan skilja på debatt och diskussion.

Vrövlet är bra eftersom det släpper ut arghetsånga ur maskineriet. Friktionen blir märkbar.

Men vrövlet måste sen hyfsas så att argumentationen blir redig och begriplig.  Debatt är bra därför att det tydliggör åsiktsskillnaderna, men diskussion innebär att man försöker skilja ut vad som är icke-antagonistiskt (problem som går att lösa genom fredliga medel) och antagonistiska motsättningar (som kräver kamp).

Jag har i sommar bekantat mig närmare med Stefan Björklunds tre böcker om det redbara samtalet (två på bild ovan). Det är en lång plädering för ett sansat samtal, böcker som borde recenseras och diskuteras på temat “hur vi åstadkommer ett redbart samtal”.

Men det går inte att åstadkomma om vi inte anstränger oss. Jag kan förvisso förstå att några drar sig undan när polariseringen blir alltför hård. Jag har kallat detta för ”dubbelpolarisering”. När träskvarelserna ryker ihop om busschaufförernas beteenden, och tolkar in sina respektive fördomar om det som händer utan att invänta fakta, är det lätt för anständiga människor att dra sig ur diskussionen.

Det är alltså inte så att råkurr mellan bråkstakar stimulerar de mindre slagsmålsbenägna att ge sig in i konflikten. Tvärtom. De går därifrån. Dubbelpolariseringen leder således fram till att anständiga människor polariserar sig gentemot de polariserade. Vilket på sikt eroderar plattformen för ett bra samtal.

*

Sociala medier är lite som sprit. Det får inledningsvis folk att lätta på hjärtat och ta upp frågor som de funderat över. Men längre fram på kvällen tenderar samtalet att antingen spåra ur eller bli icke-konstruktivt tjatigt. Det är då efterfesten spårar ur.

Jag twittrade om Petterssons artikel och det är ännu så länge en intressant diskussion. Tror det går att göra sociala medier mer anständiga genom att envist upprätthålla principen om att resonera, även med kvastfeningarna och gradvis locka över dem till den goda sidan.

Det känns stimulerande.

I bästa fall är vi således bjudna till en baklängesmiddag, som börjar med en drängig efterfest, men gradvis vänder åt andra hållet, för att landa vid den trevliga fördrinken där nya personer nyfiket bekantar sig med varandra och konversationen tar fart.

En offensiv defensiv - socialdemokratins uppdrag

En offensiv defensiv - socialdemokratins uppdrag

Förr i världen

Förr i världen